Kom igen Lena!

Valborg i Uppsala. Stocken. Jag behöver inte säga någonting mer.
För er som varit där - ni vet hur det är. Och det är sjukt nice. Ni som inte varit i Uppsala på valborg ännu, ni kommer ha så sjukt roligt när ni åker hit. Stocken är riktigt roligt, men det som karaktäriserar stället är B-R-A-T-Z och jag. Jag tappade bort alla jag kände. Stod i kön i en och en halv timme med några tjejer. Vi blev vänner. Vi bytte till och med nummer. Inne på Stocken fick jag flera vänner. Efter tre timmar hittade jg dom andra, dom jag faktisk är här med. Men, dom andra timmarna som jag var själv... dom var riktigt roliga. Förutom för ögonen. För dom dog av allt mousserande vin som sprutades hej vilt. Jag är ingen sucker för "champagne"-sprutande "bratz" men det var sjukt roligt även om jag luktade äckligt ett par timmar. För det gör man av billigt mousserande. Av dyr champagne också för den delen.

Uppsala äger. Klart slut. Lyssna på "Kom igen Lena". När den spelades på Stocken dog jag nästan - minnena från när jag var 16 kom tillbaka. Kärlek till mig själv för faan!

Sarah

Jag vill vara som Sarah. Precis som Sarah som Mauro Scocco sjunger om. Just nu känns det inte så alls. Ingen väntar på mig nere på hörnet. Istället är det jag som väntar, väntar och väntar. Det är två månader kvar... just nu känns det som om det är jävligt lång tid kvar. Dessutom åkte Patrik till Thailand idag. Det gör ju inte saken bättre direkt. Längtar ihjäl mig och är dessutom avundsjuk. Men, frågan är om man verkligen får vara avundsjuk på sin pojkvän? Ja, jag tycker det i alla fall. Varför skulle man inte få vara det? Nästa gång är det jag som åker bort. Så får det bli. Inte av hämndbegär eller något, bara ett rent konstaterande. Dessutom vill jag prova vad som är värst: att åka bort och vara borta länge och göra spännande saker eller vara kvar i Stockholm och inte hitta på något nytt. Jag tror att jag vet svaret. Fast samtidigt så har jag ju tid på mig nu att hitta på roligheter. Faktiskt! Pep talk är något alla behöver och vem är bäst på att ge det om inte man själv?

Idag: branschanalys av den svenska energidrycksbranschen och då huvudsakligen Red Bull. Slutsats: Red Bull har en jävligt dominerande ställning på marknaden, typ 90 %. Dessutom kommer drycken ursprungligen från Thailand. Intressant. Resten är också intressant... men typ en text på 2000 ord. Vem skulle orka läsa det? Lite tufft är det ändå att Red Bull har ett eget österrikiskt fotbollslag i typ division 2 eller något. Det sa killen som satt i samma soffa som oss i biblioteket. För dom som är singlar skulle jag absolut rekommendera biblioteket på Universitetet. Det måste vara ett jäkligt bra raggningsställe! Så besök det. Enklaste vägen dit är buss från Odenplan eller tunnelbanan (röda linjen). Besök biblioteket efter lunch, då är folk mätta och mindre stressade. Dessutom är det svårt att koncentrera sig när man precis ätit - det är roligare att prata med andra. Ta tillfället i akt. Det borde ge utdelning! Jag har till och med hört om folk som träffats i biblioteket och som nu är tillsammans... Kanske inte någon empirisk studie, men alltid något!

Pussokram

Tillbaka i Stockholm - Göteborg är en härlig stad

Jag och Natta tog tåget från Göteborg imorse kl.07.42. Efter tre timmar var vi framme i Stockholm och jag sov hela vägen. Det var väldigt skönt - och välbehövligt efter en lång men utmattande helg på "Sveriges framsida" som det kallas. Göteborg ja, är det verkligen Sveriges framsida? Jag är tveksam, men jag skulle utan att skämmas kunna kalla staden för ett "Minibarcelona" för sina många mysiga caféer, udda kvarter, närheten till havet, barliv och inte minst Avenyn - och självklart människorna. Kanske är det den härliga göteborgskan som gör det; göteborgska låter så glatt och trevligt. Min favoritdialekt är absolut göteborgska!

Här följer en liten update om min helg i götet:

Fredag - dag 1
Jag och Natta kom till Göteborgs Central vid 16.17 och mötte upp Emilie som redan var där. Därefter tog vi oss till Nordstan, en stor galleria, för att köpa diverse nödvändigheter (vodka, blommor, strumbyxor etc.). Nordstan är sjukt stor, man går ju nästan vilse! När vi var klara med vår lilla shoppingtur blev vi upphämtade av Lovisa och Bosse som kom med bil in till stan. Och vem tror ni vi ser om inte självaste Magnus Uggla i full färd med att langa en taxi. Komiskt.

Väl hemma i villan i Örgryte började vi göra iordning oss för kvällens bravader: vi skulle träffa några skummisar som jag träffat i Åre ett par månader tidigare (läs: "Göteborgarna"). Jag var rätt uppselt, det är ju halvkomiskt att gå hem till några man träffat en gång i backen efter afterskin på Bygget och sen spenderat en kväll med... Vid nio fick vi skjuts av Lovisas mamma till Johanneberg där förfesten skulle hållas. Och, inte kan man ju säga att vi ångrar oss som åkte dit. Grabbarna i Johans studentlägenhet var riktigt roliga och vi stannade ända till halv ett vill jag minnas. Kvällen slutade sen på Lounge(s), ett ställe på Avenyn, som var jättekul. Jag fick verkligen mersmak på Göteborg!

Lördag - dag 2
Vaknade upp bredvid Natta i Lovisas bäddsoffa. Katten Loui låg på min mage och spann (han lät ungefär som ett gammalt kylskåp). Jag vaknade redan klockan 9 vilket var lite konstigt med tanke på att vi kommit hem vid halv fyra kvällen innan... Men jag är en morgonpigg människa! Dagen spenderades på stan. Vi kände oss riktigt hurtiga som gick fram och tillbaka från Örgryte in till stan, även om det inte tog mer än typ 25 minuter ena vägen. Vi fick mycket sol på oss och jag njöt verkligen av att helt befogat vandra omkring i mina solglasögon. Vid fyratiden begav vi oss hemmåt igen för att göra oss redo för ännu en kväll ute i vimlet. Även denna kväll bjöds vi på en obeskrivligt god middag av Lovisas föräldrar som hade gäster. Vid nio delade vi på en taxi till Linné för att träffa Olle och Simon. Taxichauffören var riktigt rolig och stängde av taxametern redan innan vi var framme. Det skulle inte en taxichaufför i Stockholm ha gjort självmant. I Stockholm åker de snarare omvägar där de vet att det är massa rödljus och 30-vägar. Allt för att taxiresan ska bli så dyr som möjligt. Nåja. Hemma hos Olle hade vi riktigt trevligt och det var kul att träffa Simon igen efter två år.

Vid tolv tog vi taxi in till stan och hamnade på något ställe som hette "Barsidan". Rätt skumt ställe. Det finns såna ställen i Stockholm också, och det är inte ett ställe jag i vanliga fall skulle besöka. Det första vakten sa var: "Det är ingen idé att visa leg om ni inte är över 20 år" [med värsta dialekten...]. Trots att det inte var någon kö utanför och inte så värst mycket folk inne på stället var nästa grej: "Jag tar in er tree-ee och tree-ee" [lika mycket dialekt]. När vi kom innanför dörren: "20 kronor i garderooo-ooob". Visst, det är väl okej. Men sen: "Jag hänger upp alla på samma galge", efter att jag betalat 20 kronor per person. Det är fan skamligt att man inte kan få en egen galge - tänk om någon vill gå hem tidigare. Fatta vad jobbigt det blir för dom i "garderoben" (typ en klätterställning) då! Jaja, som ni nog kan förstå så var personalen halvinkompetenta. Men, vi hade kul i alla fall. Linnéa och Josefin från Smögen kom också dit och även "Göteborgarna" (Johan och hans gäng). Vi stannade där ett bra tag. Det positiva med stället var väl att det var billigt och att det spelades radiohits. Vid halv tre drog vi vidare mot Avenyn, men framgången där var smärre. Efter att ha blivit nekade på två ställen (vi var för unga) gick vi till sist till Parklane, längst upp på Avenyn. Johan guidade oss runt och spenderade sen en timme med oss på det där stället som kanske inte var alltför roligt. Men, nu har vi ju i alla fall besökt en gammal hederlig klassiker och dessutom sett en galen gubbe dansa omkring själv inne på dansgolvet.

På det hela taget: en kul kväll.

Söndag - dag 3
Vi tog det bara hellugnt. Vid 18-tiden gick vi med Emilie in till stan för att vinka av henne. Hon skulle ta bussen hem till Halmstad igen och Lovisa hade redan tidigare åkt tillbaka dit. Det kändes riktigt vemodigt och jag blev nästan halvt deprimerad. Jag har svårt för avsked - både av platser och människor. Resten av kvällen spenderades framför tv:n tillsammans med Albert, Lovisas lillebrorsa. Vi hade helt enkelt en myskväll.

Imorse gick vi upp tjugo över 6 för att hinna med tåget till Stockholm. Vi fick skjuts av Lovisas mamma och kom fram till Stockholm på utsatt tid. Resten av dagen har jag varit på Universitetet och tagit igen lite förlorad studietid. Fick reda på att jag klarat hemtentan i ORG-II, mycket skönt!

Ikväll ska jag ägna tiden åt plugg. Det behövs. Göteborg var roligt, men nu väntar vardagen igen. Tyvärr.

Puss Puss

Lambada!

Snart är det helg! Härligt! Imorgon bär det iväg till Göteborg. Jag och Nattar tar tåget ner och möter upp Mili och Lovisa för en riktigt trevlig helg i Göteborg. Vi ska utforska nattlivet och träffa roliga människor. Jag tror att helgen kommer att bli grym, jag är supertaggad och har varit det i två veckor nu. Kan ju kanske bidra till en antiklimax om förväntningarna inte uppfylls, så just nu: Jag tror att det blir sådär i Göteborg. Piuh, nu behöver jag inte bli besviken! Imorgon föreläsning med vår älskade Parasiris. Han är säkert jätteduktig, men det är svårt att hänga med i allt han säger. Nåja, jag ska göra ett tappert försök! En Facebookgrupp med fokus på att få Andrea att gå på föreläsningen imorgon har tyvärr inte givit resultat. Om 40 personer (minst) gick med i gruppen innan imorgon så skulle Andrea komma på föreläsningen. Dessvärre är det bara 18 personer som gått med i gruppen och följden av detta blir att Andrea stannar hemma. Ja, dom här Facebookgrupperna kan man ju tycka och säga mycket om... De flesta, som denna, är ganska onödiga.

I tisdags firade jag och älsklingen 2 och ett halvt år och jag fick jättefina blommor hemskickade. Jag har en riktig gentleman till pojkvän, om man nu kan kalla det så. Det är andra gången jag får blommor hemskickade efter att han åkt iväg till Sydkorea och jag kan absolut vänja mig! Det är mysigt, fast hellre hade jag såklart sett att han var här i Sverige med mig och myste. Jag saknar honom väldigt mycket just nu och det är svårt att inte tänka på honom. Igår var jag, Natta, Chris, Camie, Jonas, Viktor, Loui (Emma) och Challe ute och gjorde stan osäker. Tyvärr var det inte någon toppenkväll, det märks att det är lågkonjunktur i Sverige... Caféet var halvtomt på folk och på White Room var det bara massa snoriga småungar. I och för sig har väl White Room aldrig varit någon favorit för mig och jag har inte varit där så många gånger heller, men det finns ju en anledning: små fulla 19-åriga killar som är alldeles för spattiga för sitt eget bästa. Jag hade helt enkelt inte så kul. Kvällen slutade med ett "minibråk" eller vad man ska kalla det, vilket jag tror är "löst" nu. Går väl inte att lösa egentligen med tanke på att det började som ett dåligt skämt. Jaja, jag tänker för mycket. Fast i efterhand. Livet är för kort för att bry sig om alla fel och brister man har.

Här kommer en favoritlåt! Jag älskar den - påminner om en taxifärd jag gjorde för inte alltför länge sen...



Lambada - Kaoma

Jag återkommer med lite uppdateringar efter helgen. Till dess vill jag önska er en trevlig helg och en skön fredag!

Pussokram

Tillbaka i stan - kärlek till Sveriges huvudstad

Jag kan inte säga annat - jag fullkomligt älskar Stockholm. Lika mycket älskar jag Smögen där jag spenderat varje sommar i mitt snart 21-åriga liv. Jag vet att jag är privilegierad och jag önskar att alla någon gång fick uppleva mitt paradis - Smögen. Påskhelgen spenderades såklart nere på västkusten tillsammans med familjen. Själva påskafton firades i Ulebergshamn, ca 20 minuter från Smögen med bil, hos våra familjevänner. Det var så skönt. Första gången på länge som det bara var våra två familjer och inte massa andra människor. Jag vet, jag låter väl en aningen gammal och grå när jag skriver det, men det var faktiskt en väldigt skön omväxling. På påskaftonskvällen besökte vi såklart den traditionsenliga "påskefyrn" nere vid vattnet (påskbrasa, typ som majbrasa fast en månad för tidigt). Det var trevligt. Jag, Siri och mamma bildade en liten kör. Mot min vilja i början, men sen var det väl okej. Man måste ju bjuda på sig själv som det ju heter...

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Det ska bli ett träningspass, en runda på stan och sen ska jag träffa Chris som jag inte träffat på länge. Jag har så svårt att hinna med alla jag vill träffa, jag får dåligt samvete och jag antar att det är fler med mig som känner likadant... Men det är bara att planera.

Imorgon börjar en ny kurs, vilket betyder att jag måste köpa en ny kursbok. Roligare saker kan man lägga sina pengar på, men kanske inte "nyttigare" saker? Jaja, nu är hon Annika Östberg tillbaka i Sverige. Vet inte vad jag ska tycka egentligen. Misär är det väl bara. Hennes liv kan ju inte varit så roligt kanske... Jag läste en sjuk grej i Aftonbladet igår. En kvinna i Tyskland hade hoppat ner bland isbjörnarna på ett Zoo i Berlin. Det lär ju inte vara det bästa sättet att dö på om man är olycklig... självklart är det synd om personen som gjorde så, man kan ju inte tycka annat.

Pussokram

Glad påsk

Ja, glad påsk på er! Äntligen lite ledighet. Det är någonting jag känner mig riktigt välförtjänt av. Hemtentan är inlämnad och nu kan jag inte göra så mycket mer åt den saken. För att vara ärlig så gick det inte särskilt bra. Temat för uppsatsen var väl inte så svårt i sig men att applicera olika tolkningar och teorier var desto svårare. Att få med allt från kursboken fattar ju vem som helst att det inte är möjligt, men att gallra ut det viktigaste och göra snygga formuleringar klara inte vem som helst. I alla fall inte utan att ha läst boken minst två gånger, vilket jag inte hade gjort. Tur att jag har Inriktningskvällen att skylla på. I alla fall lite...

Ikväll åker jag, mamma och Siri till Smögen. Det ska bli så underbart! Jag hoppas att det är soligt och skönt. Jag älskar att vandra omkring på klipporna och titta ut över havet. Det ska bli skönt att bara få vara och inte göra så mycket mer än träffa vänner och umgås med familjen, vilket är något jag inte hunnit med på sistone. Förra gången jag skrev lovade jag i princip att nästa inlägg skulle bli djupare och mer reflekterande. Det hade varit skönt om jag kunnat hålla det löftet, men efter att i två dagar ha försökt att skriva någonting djuplodande känns det som att huvudet är tomt på idéer. Äh, så illa är det väl inte! En liten reflektion/åsikt: Annika Östberg som suttit i amerikanskt fängelse i 28 år ska kanske flyttas till Sverige (!). Min fråga är varför det inte gjorts tidigare? Enligt DN hade Annika varit heroinmissbrukare vid tiden för morden som hon ansågs delaktig i. Nu när hon suttit i fängelse i 28 år borde det väl risken vara minimal att hon får ett återfall? Samtidigt har hon ju suttit inne väldigt länge och kanske inte tycker att det finns något annat i livet än droger. Jag tror på det första. Jag tror att människor kan förbättras, i alla fall de flesta. Med det sagt vill jag bara önska er en glad påsk!

Love is gone...

Love is gone - David Guetta

Nej, kärleken är inte slut. Men hur sjukt det än kan låta så är det "vår låt" - min och Patriks alltså. En av våra låtar. Det var i gymnasiet och vi hade kanske varit tillsammans i tre månader när Malin, min gymnasiekompis, sa att hon tänkte på oss när hon hörde den här låten. Jag kunde bara hålla med, det är vår låt. Den symboliserar kanske inte vårt förhållande helt och hållet, men det har ju minst sagt varit upp och ner. Just nu, även om Patrik är borta, så är det väldigt uppåt. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, särskilt inte nu när det är vår. Runtomkring är det samma sak; par som håller i handen och pussas och ler. Jag längtar efter min Patrik nu och hoppas på att resten av tiden ska gå snabbt. En annan sak jag är väldigt glad över är också att vi inte har något "öppet förhållande" som en del frågar om vi har. Nej, det har vi inte. Varför? Därför att jag inte tror på det. Jag tror inte att det skulle bli bättre av det, snarare tvärtom. Om man inte vet att man klarar sig utan varandra i 4 månader utan att träffa någon annan så är det väl ingen idé att tro att man ska vara med varandra livet ut. Just nu känns det i alla fall så. Som att vi ska vara tillsammans livet ut alltså. Självklart kan man ju inte veta säkert, men man kan ju inte göra annat än att hoppas och jobba på att det ska bli så.

Självklart är jag rädd. Ingen kan veta hur det kommer att bli när han kommer tillbaka. Tänk om känslorna har försvunnit eller om man faktiskt har träffat någon annan. Tur att vi litar på varandra i alla fall. Visst finns det perioder då man känner viss oro, det är då man verkligen måste visa att man tycker om varandra. Det har vi gjort tycker jag. Och det ska vi göra när det inträffar igen. För det kommer det att göra, det tvivlar jag inte en sekund på. Det skulle vara konstigt annars.

I fredags hade min käraste syster studentskiva. Den var verkligen lyckad och jag är stolt över mig själv som var toastmaster utan att ha förberett mig det minsta. Visst inträffade det en del misstag/pinsamheter (jag glömde bort en av tjejerna som hade festen...) men de gick ju att rätta till igen! Jättekul var det att så många av Siris vänner var där - och mina vänner också. Vårt bort var självklart det bästa, vilket också märktes under middagen som för övrigt var mycket trevlig. Maten var inte av någon hög kvalitet, men då uppfylldes ju å andra sidan studentskivekänslan ännu mer! Det godaste var nog efterrätten, en liten kopp med chokladmousse. Nu har jag klarat av årets studentskiva och det är verkligen något speciellt med studentskivor. För oss som redan tagit studenten räcker det absolut med en per år. Jag skulle verkligen inte orka en till denna vår. Det är ett som är säkert!

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera bloggen, det är något jag ska bli bättre på. Det är roligt att skriva men det känns ju också som att man vill skriva någonting speciellt och högkvalitativt. Vad nu det kan vara... Inte att jag känner mig jätteduktig som precis varit och tränat med Sara på Sats kanske. Men i alla fall. Mitt nästa inlägg ska vara mer djuplodande och det kommer inte att handla om Wanja Lundby-Wedin. Henne är jag fruktansvärt trött på. Visst, hon har klantat till det men jag orkar inte läsa och höra om henne i alla tidningar och övriga medier. Hon är ointressant. Visst, hon har absolut klantat till det men att skylla hela Socialdemokraternas fall på henne är väl ändå att ta i? Det var väl i så fall samma sak när Mona Sahlin på 90-talet gjorde sig skyldig till kontokortsskandalen?

Nej, nu blir det plugg i vårsolen!

Pussokram

orkar inte

Efter att ha försökt göra samma inlägg två gånger så har jag beslutat mig för att jag inte orkar prova en tredje gång. För mig finns det just nu inget "tredje gången gillt". Jag ska sova. Det är så välbehövligt så att det skriker om det. Jag behöver sova! Jag behöver sova! Jag behöver träna också. Det ska jag göra imorgon, ska bli underbart! Jag behöver känna träningsvärk och svettningar. Det är någonting jag längtar efter. Kanske inte svettandet, men träningsvärken. Åh, så himmelskt! Imorgon kör jag ett gympass och då ska jag ta i som tusan. Det ska bli toppen!

Back in your head - Tegan and Sara