Tillbaka i stan - kärlek till Sveriges huvudstad

Jag kan inte säga annat - jag fullkomligt älskar Stockholm. Lika mycket älskar jag Smögen där jag spenderat varje sommar i mitt snart 21-åriga liv. Jag vet att jag är privilegierad och jag önskar att alla någon gång fick uppleva mitt paradis - Smögen. Påskhelgen spenderades såklart nere på västkusten tillsammans med familjen. Själva påskafton firades i Ulebergshamn, ca 20 minuter från Smögen med bil, hos våra familjevänner. Det var så skönt. Första gången på länge som det bara var våra två familjer och inte massa andra människor. Jag vet, jag låter väl en aningen gammal och grå när jag skriver det, men det var faktiskt en väldigt skön omväxling. På påskaftonskvällen besökte vi såklart den traditionsenliga "påskefyrn" nere vid vattnet (påskbrasa, typ som majbrasa fast en månad för tidigt). Det var trevligt. Jag, Siri och mamma bildade en liten kör. Mot min vilja i början, men sen var det väl okej. Man måste ju bjuda på sig själv som det ju heter...

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Det ska bli ett träningspass, en runda på stan och sen ska jag träffa Chris som jag inte träffat på länge. Jag har så svårt att hinna med alla jag vill träffa, jag får dåligt samvete och jag antar att det är fler med mig som känner likadant... Men det är bara att planera.

Imorgon börjar en ny kurs, vilket betyder att jag måste köpa en ny kursbok. Roligare saker kan man lägga sina pengar på, men kanske inte "nyttigare" saker? Jaja, nu är hon Annika Östberg tillbaka i Sverige. Vet inte vad jag ska tycka egentligen. Misär är det väl bara. Hennes liv kan ju inte varit så roligt kanske... Jag läste en sjuk grej i Aftonbladet igår. En kvinna i Tyskland hade hoppat ner bland isbjörnarna på ett Zoo i Berlin. Det lär ju inte vara det bästa sättet att dö på om man är olycklig... självklart är det synd om personen som gjorde så, man kan ju inte tycka annat.

Pussokram