OMG!

Min syrra tar studenten idag! Jag kan inte fatta. Det går liksom inte in i mitt huvud. Min lillasyster tar studenten idag. Hon går slutar gymnasiet idag och när hon gick imorse hade hon med sig en hel flaska mousserande. Men jag litar på henne, hon kommer vara nykter som en absolutist på eftermiddagens utspring. Det är jag nästan hundra på. Vi har förberett inför hennes mottagning ett bra tag nu, men det blir alltid stressigt framåt slutet. Redan i höstas började jag diskutera hur buffén skulle se ut och om vi skulle ha fest efteråt eller inte. Min pappa var lite skeptisk till en början, men eftermiddagens mottagning kommer att sluta med en fest som jag verkligen tror på! Jag minns själv min egen student då jag och mina vänner lämnade mottagningen vid nio för att åka in till stan och gå ut. Som om det blev roligare... Nej, det var inte roligt. Det var det faktiskt inte. Att jag lämnade min mottagning och gästerna är någonting jag ångrar än idag. Onödigt!

Inbjudningskort skickades till totalt 235 personer. Av dessa kommer 127 "garanterat" och ytterligare 20 av mina vänner dyker upp. Mamma och Pappa är stressade, vilket jag förstår. Pappa får liksom aldrig lugn inför såna här tillställningar... han vaggar omkring i huset och muttrar irriterat över saker som inte blivit gjorda ännu "JUUUUUULIA, städa upp i köket NU!". Ja, ni fattar. Ni som känner honom vet ju hur han är. Han är världens bästa pappa med lite stressighetssvårigheter. Mamma visar sin stress på andra sätt. Hon stannar uppe till två och fixar och donar för att sen gå upp klockan sju och skjutsa in syrran till champagnefrukosten. Sen lovar jag att hon kommer att hålla igång hela dagen utan ett enda stopp. Jag och hon är lika skulle jag väl säga. Jag gick och la mig kvart över ett (tidigast) och sitter nu uppe vid sjutiden på morgonen. Varför gick jag upp så tidigt? Självklart ville jag ge min studentpresent till syrran redan nu på morgonen. Hon fick ett vackert halsband i solitt silver i form av ett hjärta utsmyckat med en diamant. Nästan så att man blir avundsjuk...

Nu ska jag vila lite, om det går... Sen blir det full rulle samtidigt som jag måste försöka klura ut vad min essä ska handla om. Jag har skrivkramp och idétorka. En mycket dålig kombination och förutsättning med andra ord. Julia, SKÄRPNING för faan!

Love

Han har gjort det igen

Jag är sjukt dålig på att upprätthålla ett frekvent bloggande. Men anledningen är ganska självklar. Känns som att det jag skriver är rätt meningslöst samtidigt som jag har mycket annat att fokusera på. Dessutom har jag funderat en del över vilka som faktiskt skriver det jag läser. Precis. La ni märke till någonting "konstigt" där? Men kanske är det så det är. Jag läser det någon annan skriver och fan heller att jag bryr mig om VEM som faktiskt skriver... Nåja, jag bryr mig inte om vad andra anser om mitt sätt att skriva, det jag bryr mig om är min egen syn. Egocentrisk som jag är. Men, är inte alla ego då? Jo, alla människor är EGO. ALLA ÄR EGO! EGO, EGO, EGO!!! Så är det bara. Först när vi människor dör ut kommer egoismen att dö ut. Jag börjar tröttna på fjäskande och fejkande. Shit, EGO är vad alla är. Även jag. Jag är ett stort jävla ego. Annars skulle jag väl inte undra över varför jag existerar och tänka på om jag som individ faktiskt inte bidrar med någonting världsomvälvande utan egentligen bara bidrar till misär och miljöförstöring?

Nog med självömkan och melankoliska tankegångar. Jag fyllde faktiskt år i torsdags. Jag, jag, jag... ja, jag blev 21 år och det känns ingenting speciellt. Vaknade upp i min säng, innan jag hörde familjens steg i trappan och viskande röster. Jag vaknade upp med lätt huvudvärk, trots att jag faktiskt kommit hem ganska tidigt kvällen innan och inte heller druckit speciellt mycket. En kvart efter uppvaknandet hörde jag viskningarna och sedan hur pappa, mamma och Siri sjöng för mig. Jag låtsades vakna av deras intåg i mitt rum. Faktiskt blev jag förvånad över den goda smoothien som de lyckats mixa ihop och de presenter som de på bara en eftermiddag letat fram i affärerna inne i stan. Nöjd blev jag med de fina sakerna. Har jag talat om att jag är en gammal materialist? Ja, nog skulle jag inte påstå att så är fallet längre. Åtminstone inte i lika stor utsträckning som jag var för några år sen... när jag var 14 och ville ha en "stekare". Mm, jag var kär i alla "stekare" som åkte spårvagnen här ute i snobbiga "Gamla Bromma". Det Bromma som jag vuxit upp i och som jag är så oerhört förälskad i. Jag kan inte rå för det, men jag vill att mina barn ska växa upp här och leka på samma ställen som jag gjorde och lära sig gatunamnen som rinnande vatten. Fan, börjar bli sentimental. Tiden går så fort. Jag är redan 21. Lätt ångest börjar bryta ut, samtidigt som jag känner mig oerhört ung. Världen ligger framför mig. Asienresan i höst kommer att bevisa det. Så är det bara.

Här är blommorna jag fick av käraste Patrik.


Faktiskt till min födelsedag - bevis på kärlek och omtanke. Ja, det var de jag fick från Patrik som är borta i fyra veckor till och hur stereotypt och äckligt det än låter så känner jag faktiskt att jag behöver blommor. Ja, JAG BEHÖVER BLOMMOR!

Härlig dag!

Ja, eller en helt okej dag i alla fall! Pratade med Patrik sent igår kväll, ja, eller igår natt snarare. Var väl inte jättesnäll kanske, men var fruktansvärt trött. Försov mig imorse och vaknade av att Andrea skickade sms. Jag hatar verkligen att försova mig, känner mig så fruktansvärt dum och om som att jag lämnar någon i sticket. Vilket denna gång var Andrea, Ida och Sara som jag gör grupparbete med. Blev i alla fall frukost och kom iväg en timme senare. När jag kom utanför dörren såg jag till min förvåning ett blompaket som stod på trappan. Självklart anade jag var det var - helt fantastiska blommor som Patrik, min älskling, skickat. Jag har aldrig fått så här fina blommor av honom som jag fått under den här våren. Så helt okej var det ju att han åkte iväg i alla fall!

Grupparbetet gick helt okej. Smedjan är vårt nya pluggställe, och för er som inte vet vad Smedjan är så kan jag lite kort berätta att det är vår föreningslokal. Föreningen Ekonomernas lokal alltså. Det är inte det ultimata stället att plugga på med tanke på att det rör sig mycket människor som man känner i krokarna, men samtidigt så är det väldigt kul! Har känt mig lite isolerad på sistone... Eftermiddagen spenderades på gymmet. Så otroligt skönt! Mötte upp Sten efter träningen och fick en födelsedagspresent, fyller ju 21 år imorgon. Jag tror jag vet vad det är.

Ikväll blir det förfest hos Natta och sen utgång. Jag får se hur taggad jag blir egentligen, måste ändå sova hemma eftersom mamma, pappa och Siri ska gratta mig på sängen. GUD vilket TRÅKIGT inlägg det här är! Tänk er texten på dalmål - tror att det kan bli lite roligare då... Nä, nu blir det sminkning och påklädsel, sen ska jag springa till tolvan. Sijhioooooo!

Till min älskade

Vi pratar inte så ofta för tillfället. Egentligen gör det inte så mycket, då slipper jag tänka så mycket på dig. Det är nämligen jobbigt att gå omkring och tänka och längta efter en person så mycket som jag har gjort. Även om jag nog tror att du längtar ihjäl dig så tror jag ändå att jag längtar/har längtat mer efter dig. Det är du som åkt iväg och det är jag som är kvar och väntar på dig. Det är jag som är kvar här i Sverige och tänker på dig som är på andra sidan jorden och som är fullt upptagen med andra saker. Nya spännande saker. Tänk vad du måste få uppleva nästan varje dag.

Mina dagar ser ganska likformiga ut. Jag vaknar av att klockan på mobilen ringer, går upp motvilligt efter att jag legat och dragit mig (kan man skriva så?) i en halvtimme säkert. Frukosten består av en smoothie med en apelsin, lite hallon samt rismjölk som jag mixat till en god ocn nyttig fruktdrink. Ja, sen är det morgonbestyren också såklart. Det gamla vanliga, du vet ju att det tar ett tag för mig på morgonen... Sen 40 minuter till universitetet och där plugg, antingen grupparbete eller individuellt. Oftast är det grupparbete nuförtiden. Vid 12 äter jag lunch, något som jag haft med mig en liten låda. I princip alltid en sallad av något slag. Sen mer plugg. Jag tänker ju såklart på dig också, mer än en gång i kvarten. Jag tänker på hur det ska bli när du kommer hem. Att det faktiskt känns lite läskigt. Det kan bli mycket känslor och det kan bli helt känslolöst. Frågan är vad som är värst. Jag är såklart lite orolig. Tänk om jag eller du inte längre känner för varandra såsom vi gjorde precis när du åkte. Det skulle vara fruktansvärt jobbigt. Inte för att jag skulle känna att jag kastat bort fyra månader i onödan i väntan på din hemkomst. Utan mer för att det skulle vara väldigt sorgligt... För jag hoppas och tror att vi passar väldigt bra ihop.

Jag vet att vårt förhållande har varit väldigt mycket upp och ner. Ibland väldigt mycket ner... och jag vet att jag sårat dig många gånger. Sårat dig på olika sätt som nu i efterhand känns totalt meningslösa och idiotiska. Jag hatar när du kallar mig idiot, men jag har väl varit det ibland också. Men, jag hoppas och önskar i alla fall att vi tycker om varandra på samma sätt nu när du kommer hem.

Kyssar, din Julia

Fairytale

Även jag är förälskad. I Alexander Rybak, norsken som vann Eurovision Song Contest. Fick tillbaka en känsla som jag inte känt på länge när introt till vinnarbidraget spelades - på fiol! Alla kanske inte vet det, men jag spelar faktiskt fiol och har gjort det sen jag var fem år. Just nu spelar jag inte särskilt mycket, men jag kommer alltid att känna den här känslan för fiolen ändå. Kanske låter det töntigt, men jag är stolt över att jag åtminstone har ett latent intresse som jag kan plocka fram. Ett ytterligare intresse som inte bara är "vänner, pojkvän, festa, plugga och träna". Jag tar fortfarande lektioner, men inte särskilt ofta tyvärr. Fiolen har varit betydelsefull länge, den har även lett till saker som kommit att påverka mig för livet. Men som kanske också gjort mig starkare. Jag kan inte säga att det som en gång hände var okej, för det var det verkligen inte. Jag är så glad över att jag vågade sätta stopp och att jag var den som fick slut på skiten. Det är jag faktiskt stolt över. Det är jag verkligen.

Det finns inte så många saker man är stolt över egentligen. Jag vet inte riktigt vad jag är stolt över faktiskt. Jag är en bra storasyster, det tycker jag. Jag är en ganska okej flickvän, men inte mer än så. Patrik hade kunnat hitta en bättre och snyggare, det tror jag säkert. Eller, inte bättre kanske. Jag tror att jag är en intressant person att leva med i alla fall, så det väger ju upp det hela lite grann. Vad är jag mer stolt över då? Jo, jag klarade uppkörningen på första försöket (min mamma klarade det på tredje försöket). Jag är engagerad i en studentförening och jag har lätt för att "hitta nya vänner". Det kanske inte är någonting att vara stolt över egentligen. Det sistnämna tillhör ju ett av mina attribut som person och kan man vara stolt över det då? Nja, jag vet inte.

Min helg har varit trevlig. Fredagen var oerhört lugn och skön. Lördagen något mer intensiv med träning på morgonen, shopping i Vällingby och grillning med mamma och Siri på kvällen. Därefter hade vi drinkkväll hemma hos Jacob i Ruddammen. Mycket trevligt! Min drink var klart godast! Kvällen fortsatte sedan på Ambassadeur, som för övrigt är mitt hatställe, och den avslutades sedan på Grodan. Jag och Johan stannade till stängning. Kändes ju som att vi jobbat på bra! Sov hemma hos Patrik, på soffan. Blev väldigt snopen när jag möttes av en stökig lägenhet och två nakna personer i Patriks (och min?) säng. Jag fick helt enkelt sova på soffan, snodde ett täcke från Viktors säng som för övrigt befolkades av två fulla (i alla fall däckade) killar. Jag fick ju ingen skönhetssömn precis. Kudden var skön och soffan är också skön, men oljudet i form av snarkningar och guterala läten gjorde ju att jag inte sov speciellt djupt. Men, nu får jag väl ändå sluta klaga! Jag hade ju tak över huvudet!

Här är Norges bidrag - årets vinnande Eurovision Song Contestlåt!

Dags igen...

...för ett inlägg och lite mer nostalgi! Emilie påminde mig om ytterligare en gammal klassiker från fjortisdiscotiden - Sean Paul/Get Busy. Kom att tänka på ytterligare en riktig kioskvältare - Kevin Little med Turn Me On.

Turn me on - Kevin Little

Den spelades natten lång på klassresan till Åland som 9F på Adolf Fredriks Musikklasser gjorde hösten 2003. Det var kanske ingen höjdarresa, men självklart har jag en del fina minnen från Åland och Ålands skärgård som vi hade förmånen att få segla i. Vistelsen på vandrarhemmet i skogen var väl mindre gentil. Jag minns speciellt en tjej i klassen som verkligen tyckte att det hela var "low budget". Ja, men vad hade vi väntat oss då? Vi hade inte speciellt mycket pengar i kassan, beroende på dålig stämning och samarbetsförmåga. Min klass var ingen drömklass egentligen. Vi hade riktigt mycket problem med sammanhållningen och fick till och med hjälp från specialpedagoger under vissa perioder. Trots det så var vi den niondeklassen som gick ut med bäst betyg. Hur nu detta gick till... Kanske berodde den stundtals dåliga stämningen på att alla var så envetna och målmedvetna så att dom sket i varandra? Eller så berodde det helt enkelt på kulturkrockar. Min klass bestod av ungar från olika delar av Stockholm och olika delar av världen. Det var absolut inte någonting negativt, men inte alltid av godo heller. Det värsta var väl hur klassens stökiga anda hanterades av rektor och berörda lärare - jävligt dåligt helt enkelt! Vår klass hade stämpeln "dampklassen" ända från 4:an till 9:an då vi gick ut. Vikarier var rädda för oss och tittade sig misstänksamt omkring i klassrummet innan lektionerna började. Vi fick höra vad lärarna sagt om oss - att vi var en förskräcklig klass utan rim och reson. Men konstigt var det väl då att majoriteten av de vikarierande lärarna lämnade oss med kommentaren "jag förstår inte vad som skulle vara så jobbigt med er. Ni är ju jättetrevliga!". Ja, för så vill jag minnas att många uttryckte sig. Mina egna åsikter om min klass och de människor som ingick i den är en annan femma... jag hade absolut ingen dålig skolgång, bara väldigt annorlunda.

För er som vill ha lite uppdatering om mitt liv (vilka som nu skulle vilja det...): Helgen innebar nytta och nöje. Plugg på fredag och sen tenta i marknadsföring. Vet inte alls hur det gick... kändes måttligt. Fredagkvällen blev lugn hemma hos Jempan. En lugn filmkväll. Tackade nej till alla erbjudanden om fester (ja, för OJ vad populär jag är!). Lördagen, ganska intensiv. Lång morgonpromenad med Jempan, avmålad av en konstnär i Björkhagen, grillning hos Kommel. Mycket gentilt! Efter detta hann jag även med en fest hos Theo och hans grabbar i "kollektivet", eller Villa Mälarblick som de föredrar att kalla sin enkla boning. Ett riktigt nice radhus i Nockebyhov med fantastisk utsikt! Festen var trevlig, blev musikkrig vilket ledde till att det byttes låtar var fjärde sekund. När jag satte på Lambada var det ingen som orkade byta mer. Alla dansade med andra ord glatt till denna kioskvältare. Vid tretiden tog jag en taxi hem. Hade dessförinnan haft deep talk med Mange. Vi pratade om livet helt enkelt och jag saknade Patrik något så fruktansvärt. Verkligen helvetiskt jobbigt!

Nu börjar veckans slit igen. Integrering II började idag. En flumkurs, men tror och hoppas på att den blir rolig. Sen blir det även Innovation Case Days på fredag - någonting alla borde ta chansen att anmäla sig till! I eftermiddag blir det Fest Featuringplanering med Andrea. Och därefter träning med Jempan på Lindhagen. NAJS!

Lite nostalgi...

För er som minns Elverket på Lidingö och de heta nätterna där. Vi fjortonåringar (läs: fjortisar) som åkte ända från Bromma och Danderyd för att få dansa och svettas tillsammans med andra ungar från hela Stockholm. Jag tror aldrig någon riktigt kunde låten på riktigt - det var ju bara att sluddra med. Franska var ju svårt - särskilt efter två folköl och lite häxa. Men här kommer den i alla fall, inte i samma discopopsversion som vi var vana vid. Men i alla fall med text. Så njut och sjung med!

Désanchantée - Mylène Farmer (ska ju vara med Kate Ryan för faan!)

You Don't Know

You Don't Know - Millow

Nej, du vet ingenting om mig. Inte längre. Det gör du inte. Samtidigt tror jag aldrig att du visste vem jag var. Jag tror inte att du ville lära känna mig och jag tror inte att jag hade någon vilja att du skulle känna mig heller. Och nu är det som det är. Vissa människor snor ens energi så att man blir helt slut. Man orkar ingenting. Nej, det bästa man kan göra är att hålla sig borta från dess energitjuvar och leta upp såna som ger energi. Jag försöker verkligen ge energi jag också. Till vissa är det svårare och till andra är det lättare. Varför? Det kan jag inte svara på.

Jag har prata mycket med P nu på sistone. Jag saknar honom så mycket att jag går sönder. Det är knappt sju veckor kvar och det känns olidligt. Samtidigt känns det som att det inte alls är långt kvar och som att jag får panik över allt som jag måste göra innan han kommer hem. Fick precis ett meddelande på MSN där en person skrev: "Bajs". Varför? Det är en jävligt bra fråga... Världen är störd. Det är den bara. Jag skrev tillbaka: "kiss". Jag är lika omogen jag. Men som sagt, världen är störd.

Förresten så är jag arg. Jag tror att jag hittat den mest perfekta som jag kan hitta i mitt liv. Det är inte okej. Jag är bara 20 år. Men vad ska man göra? Jag kan leva livet ändå... och det gör jag.

Ibland gör man rätt ibland gör man fel

Lev med det. Ta mig som jag är. Jag tänker inte ändra på mig bara för att allt ska bli bättre. Inte så länge jag mår bra i alla fall. Även om jag inte gör det så känns det som att jag gör det. Allt handlar om tillfälligheter. Livet är inte utstakat, man kan inte veta vad som händer ens imorgon och man kan inte veta vad som händer om ett år. Man vet inte var livet slutar eller ens när det slutar. Allt handlar om tillfälligheter och en del av dem leder till någonting oväntat positivt medan andra tar en till helvetet. Det enda man kan konstatera är att det är tillfälligheterna som skapar livet och att man ska vara väldigt glad över att oväntade händelser inträffar. Visst vore det tråkigt om man visste i detalj vad som skulle ske precis vartenda sekund? Jag vill veta hur mitt liv ska bli, men jag håller mig. Jag väntar istället nyfiket och skapar mitt liv som jag önskar att det ska vara. Ibland tvingas man till val som man inte vill göra, men som man måste göra. Vissa val går inte att skjuta på. Man vet inte ens om man väljer rätt. Det kanske visar sig först flera år efteråt att man valde helt fel. Att man valde fel kille som blev arbetslös och tjock och ful, åt fel sorts soja som genererade cancer eller gjorde abort så att man inte kunde få barn någonsin mer. Men man kan inte veta i stunden, man kan bara gissa. Oftast kan man inte ens det.



Ibland gör man rätt ibland gör man fel - Markus Krunegård

Skvaller

Inför Valborg publicerade Metro Stockholm en artikel. Den handlade om ungdomsfylleri och om unga kändisar som valt att avstå från alkohol. Artikeln var väldigt bra och viktig, verkligen. Men den blev samtidigt lite motsägelsefull med tanke på att jag för ca två veckor sen såg en av de fyra unga kändisarna på Café Opera i Stockholm. Råpackade och gråtande i garderoben. Minst sagt komiskt. I och för sig hade personen ifråga inte gjort något uttalande i artikeln som styrkte sin avhållsamhet. Men det blev ändå väldigt komiskt tycker jag. Stockholm är så litet. Alla känner alla, det går liksom inte att komma undan.

Den gångna veckan har varit ganska intensiv. Har jobbat tre gånger på banken, vilket har varit ganska tufft. Det har börjat ett helt gäng med nya "bankisar" och det är ju jättekul. Några av dem känner jag sen tidigare, vilket också såklart är roligt. I onsdags blev det en AW på en pub (tänker på en speciell person när jag skriver det ordet... haha) med några från jobbet. Mycket trevligt. Jag lyckades med bravaden att beställa en megastor öl, d.v.s. en halv liter öl som såg ut som ungefär en liter. Det blev en tidig kväll för mig eftersom jag och Andrea tidigt morgonen därpå skulle ses i Alvik vid sju för att ta oss mot Uppsala och valborgsfirandet där.

Valborg i Uppsala är helt insane. Jag tror att det kan jämföras med Gröna Lunds nya åkattraktion vid samma namn. Dagen började i Economicumparken med runt 2000 andra glada och festsugna studenter. Det blev några timmar i solen med jordgubbar och Törley, vårt favoritmousserande. Mycket prisvärt och relativt gott. Det passar perfekt för sådana typer av tillställningar. Vid ett blev det Stocken (Stockholms Nation) och Champagnegalopp som är en erkänd tradition där alla gäster köper billigt mousserande vin och sprutar ut över varandra. Föreetelsen är egentligen lite märklig och dessutom känns det ju något patetiskt med tanke på att det tidigare varit ett vanligt inslag på olika "bratfester" och stureplansklubbar. Men i Uppsala är det mer än okej tycker jag. Det handlar inte om att visa upp att man har jobbat på Ica hela året för att ha råd med en Magnum Moët utan det är bara en skön grej. Folk har roligt och man lever i nuet. Summa summarum - det var jättekul. Fast baksidan med det hela är ju att kläderna blir mer eller mindre förstörda, för att inte tala om skorna som såg ut som att dom blivit rullade i koskit. Bara att slänga förstås. Men vad gör det?

Kvällen påbörjades sedan med middag hemma hos Matte och Niklas, våra värdar. Det blev baguette och philadelphia light. Mycket näringsrikt. Till detta dracks en liter energidryck, mindre nyttigt. Kvällen fortsatte på Studentvägen med 500 andra studenter som var måttligt pigga efter dagens bravader. Men det blev i alla fall en rolig kväll. Jag var runt på lite olika ställen och träffade på roliga människor, både välkända och okända. Kvällen avslutades på soffan i Niklas rum i min medhavda sovsäck. Mycket gentilt!

En sådan här upplevelse känns som att man bara behöver göra en gång i sitt liv. Nu vet jag hur det är och det var riktigt kul. Fast, om Jempan flyttar till Uppsala och pluggar där i höst så är det självklart att jag kommer dit och firar Valborg med henne. Det är givet. Nu måste jag plugga inför min stundande tenta i marknadsföring. Ska göra mitt absolut bästa för att hinna läsa ut kurslitteraturen som precis påbörjats (har haft en del grupparbeten under kursen som behandlat stora delar av litteraturen som tur är).

NU=PLUGG!

Puss