Till min älskade

Vi pratar inte så ofta för tillfället. Egentligen gör det inte så mycket, då slipper jag tänka så mycket på dig. Det är nämligen jobbigt att gå omkring och tänka och längta efter en person så mycket som jag har gjort. Även om jag nog tror att du längtar ihjäl dig så tror jag ändå att jag längtar/har längtat mer efter dig. Det är du som åkt iväg och det är jag som är kvar och väntar på dig. Det är jag som är kvar här i Sverige och tänker på dig som är på andra sidan jorden och som är fullt upptagen med andra saker. Nya spännande saker. Tänk vad du måste få uppleva nästan varje dag.

Mina dagar ser ganska likformiga ut. Jag vaknar av att klockan på mobilen ringer, går upp motvilligt efter att jag legat och dragit mig (kan man skriva så?) i en halvtimme säkert. Frukosten består av en smoothie med en apelsin, lite hallon samt rismjölk som jag mixat till en god ocn nyttig fruktdrink. Ja, sen är det morgonbestyren också såklart. Det gamla vanliga, du vet ju att det tar ett tag för mig på morgonen... Sen 40 minuter till universitetet och där plugg, antingen grupparbete eller individuellt. Oftast är det grupparbete nuförtiden. Vid 12 äter jag lunch, något som jag haft med mig en liten låda. I princip alltid en sallad av något slag. Sen mer plugg. Jag tänker ju såklart på dig också, mer än en gång i kvarten. Jag tänker på hur det ska bli när du kommer hem. Att det faktiskt känns lite läskigt. Det kan bli mycket känslor och det kan bli helt känslolöst. Frågan är vad som är värst. Jag är såklart lite orolig. Tänk om jag eller du inte längre känner för varandra såsom vi gjorde precis när du åkte. Det skulle vara fruktansvärt jobbigt. Inte för att jag skulle känna att jag kastat bort fyra månader i onödan i väntan på din hemkomst. Utan mer för att det skulle vara väldigt sorgligt... För jag hoppas och tror att vi passar väldigt bra ihop.

Jag vet att vårt förhållande har varit väldigt mycket upp och ner. Ibland väldigt mycket ner... och jag vet att jag sårat dig många gånger. Sårat dig på olika sätt som nu i efterhand känns totalt meningslösa och idiotiska. Jag hatar när du kallar mig idiot, men jag har väl varit det ibland också. Men, jag hoppas och önskar i alla fall att vi tycker om varandra på samma sätt nu när du kommer hem.

Kyssar, din Julia