Förvirring

Känner mig sjukt förvirrad idag. Vet inte riktigt vad jag vill egentligen. Blir galen på mig själv. Men jag brukar känna så här när det mesta känns hopplöst. Allt känns inte hopplöst såklart. Livet känns rätt underbart och sommaren är snart här. Jag längtar så sjukt mycket till mitt sommarparadis - Smögen. Det måste vara jordens finaste plats. Det måste det bara vara.

På lördag åker jag, mormor och syrran till Barcelona. En ganska spontant planerad resa, eller oplanerad menar jag ju såklart. Vi ska shoppa, vara kulturella och förhoppningsvis bada. Hoppas bara att vädret blir bra. Det är tre år sen jag var där sist, ska bli spännande att komma tillbaka. Barcelona är en av mina favoritstäder. Barcelona är nästan som Stockholm - en stad som har allt. Vackra utsiktsplatser, härlig arkitektur, hyffsad shopping, stor variation med blandat och nytt (tänker på de gothiska kvarteren och Gaudis byggnader), kyrkan som aldrig blir klar, det höga berget som tornar upp sig bakom staden, Medelhavet som breder ut sig nedanför. Ja, Barcelona har allt. I alla fall allt en människa behöver. Kanske kan jag sakna avsklidheten. Det är inte en stad för romantiska resor, det är snarare en stad för dem som både vill ha sol, shopping, bad och fest. Det sköna med Spanien är hur sent middagarna ska ätas och hur sent förfesterna börjar. I Barcelona är det konstigt om man går ut före kl.01.00... En skön kontrast mot Sverige. Eller är det kanske en skön kontrast mot mig? Ja, jag vet inte.