tisdag, juni 30, 2009

2 år, 8 månader, 2 veckor och 2 dagar

Han är hemma nu. Patrik kom hem den 20 juni och jag mötte upp honom på Arlanda tillsammans med hans familj. Det kändes verkligen nervöst innan. Jag visste inte hur jag skulle reagera eller känna för honom när han kom tillbaka. Men när han kom emot oss efter att ha gått ut genom gången mellan bagageutlämningsrummet och ankomsthallen blev det nästan för mycket. Jag trodde verkligen inte att jag skulle gråta. För hur sjukt är inte det? Vem gråter när ens pojkvän varit borta i fyra månader och sen kommer tillbaka? Hm, jo, det är nog ett antal nu när jag tänker efter. Jag behöver ju i varje fall inte skämmas. Eller?

Första kvällen var otroligt mysig. Vi tog det väldigt lugnt och sov mest tillsammans. Även om jag kände att jag behövde lite tid till omställningen så gick det förvånansvärt snabbt för "det nya" att bli till det "normala". Faktum är att det nästan kändes som att vi inte varit ifrån varandra alls. Samtidigt känns det som att vi varit ifrån varandra hur länge som helst med tanke på hur olika upplevelser vi har från våren som gått. Min vår har mestadels varit ett enda långt föreningsengagemang, arbetande, pluggande och festande. Jag har gjort precis det som en student gör. Det har inte varit en lugn stund. Kanske var det därför som jag också blev sjuk nu, lagom till sommren och allt.

Den här första veckan tillsammans har varit fantastisk. Det känns underbart att få sova tillsammans igen och att få se och känna på honom. Min pojkvän är världens sötaste. Att få känna så är verkligen härligt. Under våren har jag många gånger tvivlat och tvekat. Hur skulle det bli nu när han kom tillbaka? Skulle jag känna mig instängd i förhållandet av att inte kunna göra precis allt jag vill? Nu i efterhand kan jag bara säga att den första veckan har fungerat bra. Visst har det känts lite jobbigt från och till. Det går liksom inte att redogöra för hela sin vår med allt vad det innebär. Jag varken vill eller kan berätta allt jag sagt och gjort varenda sekund. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Om jag känner mig instängd? Inte än så länge i alla fall. Men den dagen kommer nog också. Jag tror att alla som lever i förhållanden någon gång känner sig instängd. Jag tror att man tänker på hur det är att vara singel och glorifierar det tillståndet som perfekt - hela världen ligger ju framför en. Efter ett par månader som singel börjar sökandet igen. Man vill ju trots allt känna sig älskad och få älska någon. Så tror jag att det är i alla fall.

Jag hittade en blogg. Den handlar om en kille som beskriver sin kärlek till E. Hur mycket han än älskar henne så är det inte tillräckligt. Eller är det kanske tvärtom, kanske blir det för mycket? Till slut gör hon i alla fall slut och det mesta blir tragiskt, han lever i minnen om det som en gång var. Fan vad svårt det är att komma över någon, jag förstår verkligen hans sorg och hans hopp. Men samtidigt - man måste ge varandra UTRYMME för att ORKA. Hur ska man annars orka leva ett HELT LIV med EN och SAMMA person utan att tröttas ut? Nyckeln till framgång är utrymme. Jag behöver lika mycket utrymme som min pojkvän. Så nu börjar utrymmeslivet igen, även om den här veckan också blir väldigt mycket "PatrikJulia"...

Puss

måndag, juni 15, 2009

Hemma från Barca!

Hemma i ett blött Sverige igen. Känns som en stor omställning från Barcelona, staden som aldrig slocknar och där solen alltid skiner. Ja, det är min beskrivning från denna spanska kuststad som jag spenderat min senaste vecka i. Jag, syrran och mormor tog flyget från Arlanda förra lördagen. Redan från starten hände det roliga saker. Mormor som fastnade i säkerhetskontrollen till exempel. Resten av veckan var underbar, varje dag var galen och det hände roliga saker som fick mig att skratta sjukt mycket. Mormor och mamma är sjukt roliga. Jag och syrran spenderade många nätter på nattklubbarna nere vid Port Olimpic, mestadels Shoko och Opium. Redan första kvällen var galen, relativt stor skillnad från Sverige. Kanske är det inte så roligt att läsa om utekvällarna egentligen, det var ungefär samma sak varje gång ändå. Vi gick till nått litet hak och tog en shot eller två och sen taxi till stranden. Därefter någon av nämnda nattklubbar, antingen i sällskap med galna fransmän som bjöd på så mycket skumpa att vi knappt kunde gå eftersom golvet var täckt av kladdig champagne eller så gick vi till Shoko och deras VIP tillsammans med de som jobbade där.

Tur att jag har en blond lillasyster. Haha.

Jaja, min vecka var sjukt rolig i alla fall och när jag kom hem till Stockholm och möttes av 12 grader och ösregn kändes det inte lika kul. Men lördagskvällen med jobbet blev faktiskt över förväntan. Festen hos Emmy och Sheila var riktigt rolig och kvällen slutade på en fest i Hornstull. Söndagen blev en vilodag - passande!

Idag börjar verkligheten igen och jag ska jobba. Inge konstigheter med det!

lördag, juni 06, 2009

På väg mot frihet - i alla fall för ett tag!

Weeeei! Sista Fest featuring igår... Det är med blandade känslor jag överlämnar uppdraget att arrangera ekonomfester till våra nya partyproffs - Carl och Daniel. Dessa taggade killar kommer att göra mästerverk. Det är jag säker på! Mästerverk kanske är att ta i, men jävligt taggade är dom i alla fall. Igår gästade vi Grodan Grev Ture och det var kul att se så många ekonomer där. Sen var ju självklart mina sötnosar Emilie och Natta där också. Kärlek till dom!

Idag åker jag till Barcelona. Ska bli så himla skönt att bara åka bort och skingra tankarna på allt annat ett tag. Nu är det fan ta mig sommarlov! Jag kanske är dålig på att uppdatera min blogg, men skulle jag göra det oftare så skulle jag skriva ännu mera dynga - eller snarare dumheter. Jag skulle kunna vända ut och in på mig själv och mitt "privatliv" som är relativt obefintligt på grund av min personlighet. Men det tänker jag inte göra och jag tänker fortsätta att börja meningarna med MEN när jag skriver.

Kärlek till folket

P.S. Den nattliga vandringen över spårvagnsbron i Alvik med Andrea var ett riktigt spännande äventyr och jag måste skänka lite extra kärlek till Andrea och Sara som jobbat så bra med Fest feat det här året! D.S.

måndag, juni 01, 2009

Förvirring

Känner mig sjukt förvirrad idag. Vet inte riktigt vad jag vill egentligen. Blir galen på mig själv. Men jag brukar känna så här när det mesta känns hopplöst. Allt känns inte hopplöst såklart. Livet känns rätt underbart och sommaren är snart här. Jag längtar så sjukt mycket till mitt sommarparadis - Smögen. Det måste vara jordens finaste plats. Det måste det bara vara.

På lördag åker jag, mormor och syrran till Barcelona. En ganska spontant planerad resa, eller oplanerad menar jag ju såklart. Vi ska shoppa, vara kulturella och förhoppningsvis bada. Hoppas bara att vädret blir bra. Det är tre år sen jag var där sist, ska bli spännande att komma tillbaka. Barcelona är en av mina favoritstäder. Barcelona är nästan som Stockholm - en stad som har allt. Vackra utsiktsplatser, härlig arkitektur, hyffsad shopping, stor variation med blandat och nytt (tänker på de gothiska kvarteren och Gaudis byggnader), kyrkan som aldrig blir klar, det höga berget som tornar upp sig bakom staden, Medelhavet som breder ut sig nedanför. Ja, Barcelona har allt. I alla fall allt en människa behöver. Kanske kan jag sakna avsklidheten. Det är inte en stad för romantiska resor, det är snarare en stad för dem som både vill ha sol, shopping, bad och fest. Det sköna med Spanien är hur sent middagarna ska ätas och hur sent förfesterna börjar. I Barcelona är det konstigt om man går ut före kl.01.00... En skön kontrast mot Sverige. Eller är det kanske en skön kontrast mot mig? Ja, jag vet inte.

fredag, maj 29, 2009

OMG!

Min syrra tar studenten idag! Jag kan inte fatta. Det går liksom inte in i mitt huvud. Min lillasyster tar studenten idag. Hon går slutar gymnasiet idag och när hon gick imorse hade hon med sig en hel flaska mousserande. Men jag litar på henne, hon kommer vara nykter som en absolutist på eftermiddagens utspring. Det är jag nästan hundra på. Vi har förberett inför hennes mottagning ett bra tag nu, men det blir alltid stressigt framåt slutet. Redan i höstas började jag diskutera hur buffén skulle se ut och om vi skulle ha fest efteråt eller inte. Min pappa var lite skeptisk till en början, men eftermiddagens mottagning kommer att sluta med en fest som jag verkligen tror på! Jag minns själv min egen student då jag och mina vänner lämnade mottagningen vid nio för att åka in till stan och gå ut. Som om det blev roligare... Nej, det var inte roligt. Det var det faktiskt inte. Att jag lämnade min mottagning och gästerna är någonting jag ångrar än idag. Onödigt!

Inbjudningskort skickades till totalt 235 personer. Av dessa kommer 127 "garanterat" och ytterligare 20 av mina vänner dyker upp. Mamma och Pappa är stressade, vilket jag förstår. Pappa får liksom aldrig lugn inför såna här tillställningar... han vaggar omkring i huset och muttrar irriterat över saker som inte blivit gjorda ännu "JUUUUUULIA, städa upp i köket NU!". Ja, ni fattar. Ni som känner honom vet ju hur han är. Han är världens bästa pappa med lite stressighetssvårigheter. Mamma visar sin stress på andra sätt. Hon stannar uppe till två och fixar och donar för att sen gå upp klockan sju och skjutsa in syrran till champagnefrukosten. Sen lovar jag att hon kommer att hålla igång hela dagen utan ett enda stopp. Jag och hon är lika skulle jag väl säga. Jag gick och la mig kvart över ett (tidigast) och sitter nu uppe vid sjutiden på morgonen. Varför gick jag upp så tidigt? Självklart ville jag ge min studentpresent till syrran redan nu på morgonen. Hon fick ett vackert halsband i solitt silver i form av ett hjärta utsmyckat med en diamant. Nästan så att man blir avundsjuk...

Nu ska jag vila lite, om det går... Sen blir det full rulle samtidigt som jag måste försöka klura ut vad min essä ska handla om. Jag har skrivkramp och idétorka. En mycket dålig kombination och förutsättning med andra ord. Julia, SKÄRPNING för faan!

Love

söndag, maj 24, 2009

Han har gjort det igen

Jag är sjukt dålig på att upprätthålla ett frekvent bloggande. Men anledningen är ganska självklar. Känns som att det jag skriver är rätt meningslöst samtidigt som jag har mycket annat att fokusera på. Dessutom har jag funderat en del över vilka som faktiskt skriver det jag läser. Precis. La ni märke till någonting "konstigt" där? Men kanske är det så det är. Jag läser det någon annan skriver och fan heller att jag bryr mig om VEM som faktiskt skriver... Nåja, jag bryr mig inte om vad andra anser om mitt sätt att skriva, det jag bryr mig om är min egen syn. Egocentrisk som jag är. Men, är inte alla ego då? Jo, alla människor är EGO. ALLA ÄR EGO! EGO, EGO, EGO!!! Så är det bara. Först när vi människor dör ut kommer egoismen att dö ut. Jag börjar tröttna på fjäskande och fejkande. Shit, EGO är vad alla är. Även jag. Jag är ett stort jävla ego. Annars skulle jag väl inte undra över varför jag existerar och tänka på om jag som individ faktiskt inte bidrar med någonting världsomvälvande utan egentligen bara bidrar till misär och miljöförstöring?

Nog med självömkan och melankoliska tankegångar. Jag fyllde faktiskt år i torsdags. Jag, jag, jag... ja, jag blev 21 år och det känns ingenting speciellt. Vaknade upp i min säng, innan jag hörde familjens steg i trappan och viskande röster. Jag vaknade upp med lätt huvudvärk, trots att jag faktiskt kommit hem ganska tidigt kvällen innan och inte heller druckit speciellt mycket. En kvart efter uppvaknandet hörde jag viskningarna och sedan hur pappa, mamma och Siri sjöng för mig. Jag låtsades vakna av deras intåg i mitt rum. Faktiskt blev jag förvånad över den goda smoothien som de lyckats mixa ihop och de presenter som de på bara en eftermiddag letat fram i affärerna inne i stan. Nöjd blev jag med de fina sakerna. Har jag talat om att jag är en gammal materialist? Ja, nog skulle jag inte påstå att så är fallet längre. Åtminstone inte i lika stor utsträckning som jag var för några år sen... när jag var 14 och ville ha en "stekare". Mm, jag var kär i alla "stekare" som åkte spårvagnen här ute i snobbiga "Gamla Bromma". Det Bromma som jag vuxit upp i och som jag är så oerhört förälskad i. Jag kan inte rå för det, men jag vill att mina barn ska växa upp här och leka på samma ställen som jag gjorde och lära sig gatunamnen som rinnande vatten. Fan, börjar bli sentimental. Tiden går så fort. Jag är redan 21. Lätt ångest börjar bryta ut, samtidigt som jag känner mig oerhört ung. Världen ligger framför mig. Asienresan i höst kommer att bevisa det. Så är det bara.

Här är blommorna jag fick av käraste Patrik.


Faktiskt till min födelsedag - bevis på kärlek och omtanke. Ja, det var de jag fick från Patrik som är borta i fyra veckor till och hur stereotypt och äckligt det än låter så känner jag faktiskt att jag behöver blommor. Ja, JAG BEHÖVER BLOMMOR!

onsdag, maj 20, 2009

Härlig dag!

Ja, eller en helt okej dag i alla fall! Pratade med Patrik sent igår kväll, ja, eller igår natt snarare. Var väl inte jättesnäll kanske, men var fruktansvärt trött. Försov mig imorse och vaknade av att Andrea skickade sms. Jag hatar verkligen att försova mig, känner mig så fruktansvärt dum och om som att jag lämnar någon i sticket. Vilket denna gång var Andrea, Ida och Sara som jag gör grupparbete med. Blev i alla fall frukost och kom iväg en timme senare. När jag kom utanför dörren såg jag till min förvåning ett blompaket som stod på trappan. Självklart anade jag var det var - helt fantastiska blommor som Patrik, min älskling, skickat. Jag har aldrig fått så här fina blommor av honom som jag fått under den här våren. Så helt okej var det ju att han åkte iväg i alla fall!

Grupparbetet gick helt okej. Smedjan är vårt nya pluggställe, och för er som inte vet vad Smedjan är så kan jag lite kort berätta att det är vår föreningslokal. Föreningen Ekonomernas lokal alltså. Det är inte det ultimata stället att plugga på med tanke på att det rör sig mycket människor som man känner i krokarna, men samtidigt så är det väldigt kul! Har känt mig lite isolerad på sistone... Eftermiddagen spenderades på gymmet. Så otroligt skönt! Mötte upp Sten efter träningen och fick en födelsedagspresent, fyller ju 21 år imorgon. Jag tror jag vet vad det är.

Ikväll blir det förfest hos Natta och sen utgång. Jag får se hur taggad jag blir egentligen, måste ändå sova hemma eftersom mamma, pappa och Siri ska gratta mig på sängen. GUD vilket TRÅKIGT inlägg det här är! Tänk er texten på dalmål - tror att det kan bli lite roligare då... Nä, nu blir det sminkning och påklädsel, sen ska jag springa till tolvan. Sijhioooooo!

måndag, maj 18, 2009

Till min älskade

Vi pratar inte så ofta för tillfället. Egentligen gör det inte så mycket, då slipper jag tänka så mycket på dig. Det är nämligen jobbigt att gå omkring och tänka och längta efter en person så mycket som jag har gjort. Även om jag nog tror att du längtar ihjäl dig så tror jag ändå att jag längtar/har längtat mer efter dig. Det är du som åkt iväg och det är jag som är kvar och väntar på dig. Det är jag som är kvar här i Sverige och tänker på dig som är på andra sidan jorden och som är fullt upptagen med andra saker. Nya spännande saker. Tänk vad du måste få uppleva nästan varje dag.

Mina dagar ser ganska likformiga ut. Jag vaknar av att klockan på mobilen ringer, går upp motvilligt efter att jag legat och dragit mig (kan man skriva så?) i en halvtimme säkert. Frukosten består av en smoothie med en apelsin, lite hallon samt rismjölk som jag mixat till en god ocn nyttig fruktdrink. Ja, sen är det morgonbestyren också såklart. Det gamla vanliga, du vet ju att det tar ett tag för mig på morgonen... Sen 40 minuter till universitetet och där plugg, antingen grupparbete eller individuellt. Oftast är det grupparbete nuförtiden. Vid 12 äter jag lunch, något som jag haft med mig en liten låda. I princip alltid en sallad av något slag. Sen mer plugg. Jag tänker ju såklart på dig också, mer än en gång i kvarten. Jag tänker på hur det ska bli när du kommer hem. Att det faktiskt känns lite läskigt. Det kan bli mycket känslor och det kan bli helt känslolöst. Frågan är vad som är värst. Jag är såklart lite orolig. Tänk om jag eller du inte längre känner för varandra såsom vi gjorde precis när du åkte. Det skulle vara fruktansvärt jobbigt. Inte för att jag skulle känna att jag kastat bort fyra månader i onödan i väntan på din hemkomst. Utan mer för att det skulle vara väldigt sorgligt... För jag hoppas och tror att vi passar väldigt bra ihop.

Jag vet att vårt förhållande har varit väldigt mycket upp och ner. Ibland väldigt mycket ner... och jag vet att jag sårat dig många gånger. Sårat dig på olika sätt som nu i efterhand känns totalt meningslösa och idiotiska. Jag hatar när du kallar mig idiot, men jag har väl varit det ibland också. Men, jag hoppas och önskar i alla fall att vi tycker om varandra på samma sätt nu när du kommer hem.

Kyssar, din Julia

söndag, maj 17, 2009

Fairytale

Även jag är förälskad. I Alexander Rybak, norsken som vann Eurovision Song Contest. Fick tillbaka en känsla som jag inte känt på länge när introt till vinnarbidraget spelades - på fiol! Alla kanske inte vet det, men jag spelar faktiskt fiol och har gjort det sen jag var fem år. Just nu spelar jag inte särskilt mycket, men jag kommer alltid att känna den här känslan för fiolen ändå. Kanske låter det töntigt, men jag är stolt över att jag åtminstone har ett latent intresse som jag kan plocka fram. Ett ytterligare intresse som inte bara är "vänner, pojkvän, festa, plugga och träna". Jag tar fortfarande lektioner, men inte särskilt ofta tyvärr. Fiolen har varit betydelsefull länge, den har även lett till saker som kommit att påverka mig för livet. Men som kanske också gjort mig starkare. Jag kan inte säga att det som en gång hände var okej, för det var det verkligen inte. Jag är så glad över att jag vågade sätta stopp och att jag var den som fick slut på skiten. Det är jag faktiskt stolt över. Det är jag verkligen.

Det finns inte så många saker man är stolt över egentligen. Jag vet inte riktigt vad jag är stolt över faktiskt. Jag är en bra storasyster, det tycker jag. Jag är en ganska okej flickvän, men inte mer än så. Patrik hade kunnat hitta en bättre och snyggare, det tror jag säkert. Eller, inte bättre kanske. Jag tror att jag är en intressant person att leva med i alla fall, så det väger ju upp det hela lite grann. Vad är jag mer stolt över då? Jo, jag klarade uppkörningen på första försöket (min mamma klarade det på tredje försöket). Jag är engagerad i en studentförening och jag har lätt för att "hitta nya vänner". Det kanske inte är någonting att vara stolt över egentligen. Det sistnämna tillhör ju ett av mina attribut som person och kan man vara stolt över det då? Nja, jag vet inte.

Min helg har varit trevlig. Fredagen var oerhört lugn och skön. Lördagen något mer intensiv med träning på morgonen, shopping i Vällingby och grillning med mamma och Siri på kvällen. Därefter hade vi drinkkväll hemma hos Jacob i Ruddammen. Mycket trevligt! Min drink var klart godast! Kvällen fortsatte sedan på Ambassadeur, som för övrigt är mitt hatställe, och den avslutades sedan på Grodan. Jag och Johan stannade till stängning. Kändes ju som att vi jobbat på bra! Sov hemma hos Patrik, på soffan. Blev väldigt snopen när jag möttes av en stökig lägenhet och två nakna personer i Patriks (och min?) säng. Jag fick helt enkelt sova på soffan, snodde ett täcke från Viktors säng som för övrigt befolkades av två fulla (i alla fall däckade) killar. Jag fick ju ingen skönhetssömn precis. Kudden var skön och soffan är också skön, men oljudet i form av snarkningar och guterala läten gjorde ju att jag inte sov speciellt djupt. Men, nu får jag väl ändå sluta klaga! Jag hade ju tak över huvudet!

Här är Norges bidrag - årets vinnande Eurovision Song Contestlåt!


måndag, maj 11, 2009

Dags igen...

...för ett inlägg och lite mer nostalgi! Emilie påminde mig om ytterligare en gammal klassiker från fjortisdiscotiden - Sean Paul/Get Busy. Kom att tänka på ytterligare en riktig kioskvältare - Kevin Little med Turn Me On.


Turn me on - Kevin Little

Den spelades natten lång på klassresan till Åland som 9F på Adolf Fredriks Musikklasser gjorde hösten 2003. Det var kanske ingen höjdarresa, men självklart har jag en del fina minnen från Åland och Ålands skärgård som vi hade förmånen att få segla i. Vistelsen på vandrarhemmet i skogen var väl mindre gentil. Jag minns speciellt en tjej i klassen som verkligen tyckte att det hela var "low budget". Ja, men vad hade vi väntat oss då? Vi hade inte speciellt mycket pengar i kassan, beroende på dålig stämning och samarbetsförmåga. Min klass var ingen drömklass egentligen. Vi hade riktigt mycket problem med sammanhållningen och fick till och med hjälp från specialpedagoger under vissa perioder. Trots det så var vi den niondeklassen som gick ut med bäst betyg. Hur nu detta gick till... Kanske berodde den stundtals dåliga stämningen på att alla var så envetna och målmedvetna så att dom sket i varandra? Eller så berodde det helt enkelt på kulturkrockar. Min klass bestod av ungar från olika delar av Stockholm och olika delar av världen. Det var absolut inte någonting negativt, men inte alltid av godo heller. Det värsta var väl hur klassens stökiga anda hanterades av rektor och berörda lärare - jävligt dåligt helt enkelt! Vår klass hade stämpeln "dampklassen" ända från 4:an till 9:an då vi gick ut. Vikarier var rädda för oss och tittade sig misstänksamt omkring i klassrummet innan lektionerna började. Vi fick höra vad lärarna sagt om oss - att vi var en förskräcklig klass utan rim och reson. Men konstigt var det väl då att majoriteten av de vikarierande lärarna lämnade oss med kommentaren "jag förstår inte vad som skulle vara så jobbigt med er. Ni är ju jättetrevliga!". Ja, för så vill jag minnas att många uttryckte sig. Mina egna åsikter om min klass och de människor som ingick i den är en annan femma... jag hade absolut ingen dålig skolgång, bara väldigt annorlunda.

För er som vill ha lite uppdatering om mitt liv (vilka som nu skulle vilja det...): Helgen innebar nytta och nöje. Plugg på fredag och sen tenta i marknadsföring. Vet inte alls hur det gick... kändes måttligt. Fredagkvällen blev lugn hemma hos Jempan. En lugn filmkväll. Tackade nej till alla erbjudanden om fester (ja, för OJ vad populär jag är!). Lördagen, ganska intensiv. Lång morgonpromenad med Jempan, avmålad av en konstnär i Björkhagen, grillning hos Kommel. Mycket gentilt! Efter detta hann jag även med en fest hos Theo och hans grabbar i "kollektivet", eller Villa Mälarblick som de föredrar att kalla sin enkla boning. Ett riktigt nice radhus i Nockebyhov med fantastisk utsikt! Festen var trevlig, blev musikkrig vilket ledde till att det byttes låtar var fjärde sekund. När jag satte på Lambada var det ingen som orkade byta mer. Alla dansade med andra ord glatt till denna kioskvältare. Vid tretiden tog jag en taxi hem. Hade dessförinnan haft deep talk med Mange. Vi pratade om livet helt enkelt och jag saknade Patrik något så fruktansvärt. Verkligen helvetiskt jobbigt!

Nu börjar veckans slit igen. Integrering II började idag. En flumkurs, men tror och hoppas på att den blir rolig. Sen blir det även Innovation Case Days på fredag - någonting alla borde ta chansen att anmäla sig till! I eftermiddag blir det Fest Featuringplanering med Andrea. Och därefter träning med Jempan på Lindhagen. NAJS!

torsdag, maj 07, 2009

Lite nostalgi...

För er som minns Elverket på Lidingö och de heta nätterna där. Vi fjortonåringar (läs: fjortisar) som åkte ända från Bromma och Danderyd för att få dansa och svettas tillsammans med andra ungar från hela Stockholm. Jag tror aldrig någon riktigt kunde låten på riktigt - det var ju bara att sluddra med. Franska var ju svårt - särskilt efter två folköl och lite häxa. Men här kommer den i alla fall, inte i samma discopopsversion som vi var vana vid. Men i alla fall med text. Så njut och sjung med!

Désanchantée - Mylène Farmer (ska ju vara med Kate Ryan för faan!)

tisdag, maj 05, 2009

You Don't Know



You Don't Know - Millow

Nej, du vet ingenting om mig. Inte längre. Det gör du inte. Samtidigt tror jag aldrig att du visste vem jag var. Jag tror inte att du ville lära känna mig och jag tror inte att jag hade någon vilja att du skulle känna mig heller. Och nu är det som det är. Vissa människor snor ens energi så att man blir helt slut. Man orkar ingenting. Nej, det bästa man kan göra är att hålla sig borta från dess energitjuvar och leta upp såna som ger energi. Jag försöker verkligen ge energi jag också. Till vissa är det svårare och till andra är det lättare. Varför? Det kan jag inte svara på.

Jag har prata mycket med P nu på sistone. Jag saknar honom så mycket att jag går sönder. Det är knappt sju veckor kvar och det känns olidligt. Samtidigt känns det som att det inte alls är långt kvar och som att jag får panik över allt som jag måste göra innan han kommer hem. Fick precis ett meddelande på MSN där en person skrev: "Bajs". Varför? Det är en jävligt bra fråga... Världen är störd. Det är den bara. Jag skrev tillbaka: "kiss". Jag är lika omogen jag. Men som sagt, världen är störd.

Förresten så är jag arg. Jag tror att jag hittat den mest perfekta som jag kan hitta i mitt liv. Det är inte okej. Jag är bara 20 år. Men vad ska man göra? Jag kan leva livet ändå... och det gör jag.

måndag, maj 04, 2009

Ibland gör man rätt ibland gör man fel

Lev med det. Ta mig som jag är. Jag tänker inte ändra på mig bara för att allt ska bli bättre. Inte så länge jag mår bra i alla fall. Även om jag inte gör det så känns det som att jag gör det. Allt handlar om tillfälligheter. Livet är inte utstakat, man kan inte veta vad som händer ens imorgon och man kan inte veta vad som händer om ett år. Man vet inte var livet slutar eller ens när det slutar. Allt handlar om tillfälligheter och en del av dem leder till någonting oväntat positivt medan andra tar en till helvetet. Det enda man kan konstatera är att det är tillfälligheterna som skapar livet och att man ska vara väldigt glad över att oväntade händelser inträffar. Visst vore det tråkigt om man visste i detalj vad som skulle ske precis vartenda sekund? Jag vill veta hur mitt liv ska bli, men jag håller mig. Jag väntar istället nyfiket och skapar mitt liv som jag önskar att det ska vara. Ibland tvingas man till val som man inte vill göra, men som man måste göra. Vissa val går inte att skjuta på. Man vet inte ens om man väljer rätt. Det kanske visar sig först flera år efteråt att man valde helt fel. Att man valde fel kille som blev arbetslös och tjock och ful, åt fel sorts soja som genererade cancer eller gjorde abort så att man inte kunde få barn någonsin mer. Men man kan inte veta i stunden, man kan bara gissa. Oftast kan man inte ens det.



Ibland gör man rätt ibland gör man fel - Markus Krunegård

söndag, maj 03, 2009

Skvaller

Inför Valborg publicerade Metro Stockholm en artikel. Den handlade om ungdomsfylleri och om unga kändisar som valt att avstå från alkohol. Artikeln var väldigt bra och viktig, verkligen. Men den blev samtidigt lite motsägelsefull med tanke på att jag för ca två veckor sen såg en av de fyra unga kändisarna på Café Opera i Stockholm. Råpackade och gråtande i garderoben. Minst sagt komiskt. I och för sig hade personen ifråga inte gjort något uttalande i artikeln som styrkte sin avhållsamhet. Men det blev ändå väldigt komiskt tycker jag. Stockholm är så litet. Alla känner alla, det går liksom inte att komma undan.

Den gångna veckan har varit ganska intensiv. Har jobbat tre gånger på banken, vilket har varit ganska tufft. Det har börjat ett helt gäng med nya "bankisar" och det är ju jättekul. Några av dem känner jag sen tidigare, vilket också såklart är roligt. I onsdags blev det en AW på en pub (tänker på en speciell person när jag skriver det ordet... haha) med några från jobbet. Mycket trevligt. Jag lyckades med bravaden att beställa en megastor öl, d.v.s. en halv liter öl som såg ut som ungefär en liter. Det blev en tidig kväll för mig eftersom jag och Andrea tidigt morgonen därpå skulle ses i Alvik vid sju för att ta oss mot Uppsala och valborgsfirandet där.

Valborg i Uppsala är helt insane. Jag tror att det kan jämföras med Gröna Lunds nya åkattraktion vid samma namn. Dagen började i Economicumparken med runt 2000 andra glada och festsugna studenter. Det blev några timmar i solen med jordgubbar och Törley, vårt favoritmousserande. Mycket prisvärt och relativt gott. Det passar perfekt för sådana typer av tillställningar. Vid ett blev det Stocken (Stockholms Nation) och Champagnegalopp som är en erkänd tradition där alla gäster köper billigt mousserande vin och sprutar ut över varandra. Föreetelsen är egentligen lite märklig och dessutom känns det ju något patetiskt med tanke på att det tidigare varit ett vanligt inslag på olika "bratfester" och stureplansklubbar. Men i Uppsala är det mer än okej tycker jag. Det handlar inte om att visa upp att man har jobbat på Ica hela året för att ha råd med en Magnum Moët utan det är bara en skön grej. Folk har roligt och man lever i nuet. Summa summarum - det var jättekul. Fast baksidan med det hela är ju att kläderna blir mer eller mindre förstörda, för att inte tala om skorna som såg ut som att dom blivit rullade i koskit. Bara att slänga förstås. Men vad gör det?

Kvällen påbörjades sedan med middag hemma hos Matte och Niklas, våra värdar. Det blev baguette och philadelphia light. Mycket näringsrikt. Till detta dracks en liter energidryck, mindre nyttigt. Kvällen fortsatte på Studentvägen med 500 andra studenter som var måttligt pigga efter dagens bravader. Men det blev i alla fall en rolig kväll. Jag var runt på lite olika ställen och träffade på roliga människor, både välkända och okända. Kvällen avslutades på soffan i Niklas rum i min medhavda sovsäck. Mycket gentilt!

En sådan här upplevelse känns som att man bara behöver göra en gång i sitt liv. Nu vet jag hur det är och det var riktigt kul. Fast, om Jempan flyttar till Uppsala och pluggar där i höst så är det självklart att jag kommer dit och firar Valborg med henne. Det är givet. Nu måste jag plugga inför min stundande tenta i marknadsföring. Ska göra mitt absolut bästa för att hinna läsa ut kurslitteraturen som precis påbörjats (har haft en del grupparbeten under kursen som behandlat stora delar av litteraturen som tur är).

NU=PLUGG!

Puss

torsdag, april 30, 2009

Kom igen Lena!

Valborg i Uppsala. Stocken. Jag behöver inte säga någonting mer.
För er som varit där - ni vet hur det är. Och det är sjukt nice. Ni som inte varit i Uppsala på valborg ännu, ni kommer ha så sjukt roligt när ni åker hit. Stocken är riktigt roligt, men det som karaktäriserar stället är B-R-A-T-Z och jag. Jag tappade bort alla jag kände. Stod i kön i en och en halv timme med några tjejer. Vi blev vänner. Vi bytte till och med nummer. Inne på Stocken fick jag flera vänner. Efter tre timmar hittade jg dom andra, dom jag faktisk är här med. Men, dom andra timmarna som jag var själv... dom var riktigt roliga. Förutom för ögonen. För dom dog av allt mousserande vin som sprutades hej vilt. Jag är ingen sucker för "champagne"-sprutande "bratz" men det var sjukt roligt även om jag luktade äckligt ett par timmar. För det gör man av billigt mousserande. Av dyr champagne också för den delen.

Uppsala äger. Klart slut. Lyssna på "Kom igen Lena". När den spelades på Stocken dog jag nästan - minnena från när jag var 16 kom tillbaka. Kärlek till mig själv för faan!

tisdag, april 21, 2009

Sarah



Jag vill vara som Sarah.
Precis som Sarah som Mauro Scocco sjunger om. Just nu känns det inte så alls. Ingen väntar på mig nere på hörnet. Istället är det jag som väntar, väntar och väntar. Det är två månader kvar... just nu känns det som om det är jävligt lång tid kvar. Dessutom åkte Patrik till Thailand idag. Det gör ju inte saken bättre direkt. Längtar ihjäl mig och är dessutom avundsjuk. Men, frågan är om man verkligen får vara avundsjuk på sin pojkvän? Ja, jag tycker det i alla fall. Varför skulle man inte få vara det? Nästa gång är det jag som åker bort. Så får det bli. Inte av hämndbegär eller något, bara ett rent konstaterande. Dessutom vill jag prova vad som är värst: att åka bort och vara borta länge och göra spännande saker eller vara kvar i Stockholm och inte hitta på något nytt. Jag tror att jag vet svaret. Fast samtidigt så har jag ju tid på mig nu att hitta på roligheter. Faktiskt! Pep talk är något alla behöver och vem är bäst på att ge det om inte man själv?

Idag: branschanalys av den svenska energidrycksbranschen och då huvudsakligen Red Bull. Slutsats: Red Bull har en jävligt dominerande ställning på marknaden, typ 90 %. Dessutom kommer drycken ursprungligen från Thailand. Intressant. Resten är också intressant... men typ en text på 2000 ord. Vem skulle orka läsa det? Lite tufft är det ändå att Red Bull har ett eget österrikiskt fotbollslag i typ division 2 eller något. Det sa killen som satt i samma soffa som oss i biblioteket. För dom som är singlar skulle jag absolut rekommendera biblioteket på Universitetet. Det måste vara ett jäkligt bra raggningsställe! Så besök det. Enklaste vägen dit är buss från Odenplan eller tunnelbanan (röda linjen). Besök biblioteket efter lunch, då är folk mätta och mindre stressade. Dessutom är det svårt att koncentrera sig när man precis ätit - det är roligare att prata med andra. Ta tillfället i akt. Det borde ge utdelning! Jag har till och med hört om folk som träffats i biblioteket och som nu är tillsammans... Kanske inte någon empirisk studie, men alltid något!

Pussokram

måndag, april 20, 2009

Tillbaka i Stockholm - Göteborg är en härlig stad

Jag och Natta tog tåget från Göteborg imorse kl.07.42. Efter tre timmar var vi framme i Stockholm och jag sov hela vägen. Det var väldigt skönt - och välbehövligt efter en lång men utmattande helg på "Sveriges framsida" som det kallas. Göteborg ja, är det verkligen Sveriges framsida? Jag är tveksam, men jag skulle utan att skämmas kunna kalla staden för ett "Minibarcelona" för sina många mysiga caféer, udda kvarter, närheten till havet, barliv och inte minst Avenyn - och självklart människorna. Kanske är det den härliga göteborgskan som gör det; göteborgska låter så glatt och trevligt. Min favoritdialekt är absolut göteborgska!

Här följer en liten update om min helg i götet:

Fredag - dag 1
Jag och Natta kom till Göteborgs Central vid 16.17 och mötte upp Emilie som redan var där. Därefter tog vi oss till Nordstan, en stor galleria, för att köpa diverse nödvändigheter (vodka, blommor, strumbyxor etc.). Nordstan är sjukt stor, man går ju nästan vilse! När vi var klara med vår lilla shoppingtur blev vi upphämtade av Lovisa och Bosse som kom med bil in till stan. Och vem tror ni vi ser om inte självaste Magnus Uggla i full färd med att langa en taxi. Komiskt.

Väl hemma i villan i Örgryte började vi göra iordning oss för kvällens bravader: vi skulle träffa några skummisar som jag träffat i Åre ett par månader tidigare (läs: "Göteborgarna"). Jag var rätt uppselt, det är ju halvkomiskt att gå hem till några man träffat en gång i backen efter afterskin på Bygget och sen spenderat en kväll med... Vid nio fick vi skjuts av Lovisas mamma till Johanneberg där förfesten skulle hållas. Och, inte kan man ju säga att vi ångrar oss som åkte dit. Grabbarna i Johans studentlägenhet var riktigt roliga och vi stannade ända till halv ett vill jag minnas. Kvällen slutade sen på Lounge(s), ett ställe på Avenyn, som var jättekul. Jag fick verkligen mersmak på Göteborg!

Lördag - dag 2
Vaknade upp bredvid Natta i Lovisas bäddsoffa. Katten Loui låg på min mage och spann (han lät ungefär som ett gammalt kylskåp). Jag vaknade redan klockan 9 vilket var lite konstigt med tanke på att vi kommit hem vid halv fyra kvällen innan... Men jag är en morgonpigg människa! Dagen spenderades på stan. Vi kände oss riktigt hurtiga som gick fram och tillbaka från Örgryte in till stan, även om det inte tog mer än typ 25 minuter ena vägen. Vi fick mycket sol på oss och jag njöt verkligen av att helt befogat vandra omkring i mina solglasögon. Vid fyratiden begav vi oss hemmåt igen för att göra oss redo för ännu en kväll ute i vimlet. Även denna kväll bjöds vi på en obeskrivligt god middag av Lovisas föräldrar som hade gäster. Vid nio delade vi på en taxi till Linné för att träffa Olle och Simon. Taxichauffören var riktigt rolig och stängde av taxametern redan innan vi var framme. Det skulle inte en taxichaufför i Stockholm ha gjort självmant. I Stockholm åker de snarare omvägar där de vet att det är massa rödljus och 30-vägar. Allt för att taxiresan ska bli så dyr som möjligt. Nåja. Hemma hos Olle hade vi riktigt trevligt och det var kul att träffa Simon igen efter två år.

Vid tolv tog vi taxi in till stan och hamnade på något ställe som hette "Barsidan". Rätt skumt ställe. Det finns såna ställen i Stockholm också, och det är inte ett ställe jag i vanliga fall skulle besöka. Det första vakten sa var: "Det är ingen idé att visa leg om ni inte är över 20 år" [med värsta dialekten...]. Trots att det inte var någon kö utanför och inte så värst mycket folk inne på stället var nästa grej: "Jag tar in er tree-ee och tree-ee" [lika mycket dialekt]. När vi kom innanför dörren: "20 kronor i garderooo-ooob". Visst, det är väl okej. Men sen: "Jag hänger upp alla på samma galge", efter att jag betalat 20 kronor per person. Det är fan skamligt att man inte kan få en egen galge - tänk om någon vill gå hem tidigare. Fatta vad jobbigt det blir för dom i "garderoben" (typ en klätterställning) då! Jaja, som ni nog kan förstå så var personalen halvinkompetenta. Men, vi hade kul i alla fall. Linnéa och Josefin från Smögen kom också dit och även "Göteborgarna" (Johan och hans gäng). Vi stannade där ett bra tag. Det positiva med stället var väl att det var billigt och att det spelades radiohits. Vid halv tre drog vi vidare mot Avenyn, men framgången där var smärre. Efter att ha blivit nekade på två ställen (vi var för unga) gick vi till sist till Parklane, längst upp på Avenyn. Johan guidade oss runt och spenderade sen en timme med oss på det där stället som kanske inte var alltför roligt. Men, nu har vi ju i alla fall besökt en gammal hederlig klassiker och dessutom sett en galen gubbe dansa omkring själv inne på dansgolvet.

På det hela taget: en kul kväll.

Söndag - dag 3
Vi tog det bara hellugnt. Vid 18-tiden gick vi med Emilie in till stan för att vinka av henne. Hon skulle ta bussen hem till Halmstad igen och Lovisa hade redan tidigare åkt tillbaka dit. Det kändes riktigt vemodigt och jag blev nästan halvt deprimerad. Jag har svårt för avsked - både av platser och människor. Resten av kvällen spenderades framför tv:n tillsammans med Albert, Lovisas lillebrorsa. Vi hade helt enkelt en myskväll.

Imorse gick vi upp tjugo över 6 för att hinna med tåget till Stockholm. Vi fick skjuts av Lovisas mamma och kom fram till Stockholm på utsatt tid. Resten av dagen har jag varit på Universitetet och tagit igen lite förlorad studietid. Fick reda på att jag klarat hemtentan i ORG-II, mycket skönt!

Ikväll ska jag ägna tiden åt plugg. Det behövs. Göteborg var roligt, men nu väntar vardagen igen. Tyvärr.

Puss Puss

torsdag, april 16, 2009

Lambada!

Snart är det helg! Härligt! Imorgon bär det iväg till Göteborg. Jag och Nattar tar tåget ner och möter upp Mili och Lovisa för en riktigt trevlig helg i Göteborg. Vi ska utforska nattlivet och träffa roliga människor. Jag tror att helgen kommer att bli grym, jag är supertaggad och har varit det i två veckor nu. Kan ju kanske bidra till en antiklimax om förväntningarna inte uppfylls, så just nu: Jag tror att det blir sådär i Göteborg. Piuh, nu behöver jag inte bli besviken! Imorgon föreläsning med vår älskade Parasiris. Han är säkert jätteduktig, men det är svårt att hänga med i allt han säger. Nåja, jag ska göra ett tappert försök! En Facebookgrupp med fokus på att få Andrea att gå på föreläsningen imorgon har tyvärr inte givit resultat. Om 40 personer (minst) gick med i gruppen innan imorgon så skulle Andrea komma på föreläsningen. Dessvärre är det bara 18 personer som gått med i gruppen och följden av detta blir att Andrea stannar hemma. Ja, dom här Facebookgrupperna kan man ju tycka och säga mycket om... De flesta, som denna, är ganska onödiga.

I tisdags firade jag och älsklingen 2 och ett halvt år och jag fick jättefina blommor hemskickade. Jag har en riktig gentleman till pojkvän, om man nu kan kalla det så. Det är andra gången jag får blommor hemskickade efter att han åkt iväg till Sydkorea och jag kan absolut vänja mig! Det är mysigt, fast hellre hade jag såklart sett att han var här i Sverige med mig och myste. Jag saknar honom väldigt mycket just nu och det är svårt att inte tänka på honom. Igår var jag, Natta, Chris, Camie, Jonas, Viktor, Loui (Emma) och Challe ute och gjorde stan osäker. Tyvärr var det inte någon toppenkväll, det märks att det är lågkonjunktur i Sverige... Caféet var halvtomt på folk och på White Room var det bara massa snoriga småungar. I och för sig har väl White Room aldrig varit någon favorit för mig och jag har inte varit där så många gånger heller, men det finns ju en anledning: små fulla 19-åriga killar som är alldeles för spattiga för sitt eget bästa. Jag hade helt enkelt inte så kul. Kvällen slutade med ett "minibråk" eller vad man ska kalla det, vilket jag tror är "löst" nu. Går väl inte att lösa egentligen med tanke på att det började som ett dåligt skämt. Jaja, jag tänker för mycket. Fast i efterhand. Livet är för kort för att bry sig om alla fel och brister man har.

Här kommer en favoritlåt! Jag älskar den - påminner om en taxifärd jag gjorde för inte alltför länge sen...



Lambada - Kaoma

Jag återkommer med lite uppdateringar efter helgen. Till dess vill jag önska er en trevlig helg och en skön fredag!

Pussokram

måndag, april 13, 2009

Tillbaka i stan - kärlek till Sveriges huvudstad

Jag kan inte säga annat - jag fullkomligt älskar Stockholm. Lika mycket älskar jag Smögen där jag spenderat varje sommar i mitt snart 21-åriga liv. Jag vet att jag är privilegierad och jag önskar att alla någon gång fick uppleva mitt paradis - Smögen. Påskhelgen spenderades såklart nere på västkusten tillsammans med familjen. Själva påskafton firades i Ulebergshamn, ca 20 minuter från Smögen med bil, hos våra familjevänner. Det var så skönt. Första gången på länge som det bara var våra två familjer och inte massa andra människor. Jag vet, jag låter väl en aningen gammal och grå när jag skriver det, men det var faktiskt en väldigt skön omväxling. På påskaftonskvällen besökte vi såklart den traditionsenliga "påskefyrn" nere vid vattnet (påskbrasa, typ som majbrasa fast en månad för tidigt). Det var trevligt. Jag, Siri och mamma bildade en liten kör. Mot min vilja i början, men sen var det väl okej. Man måste ju bjuda på sig själv som det ju heter...

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Det ska bli ett träningspass, en runda på stan och sen ska jag träffa Chris som jag inte träffat på länge. Jag har så svårt att hinna med alla jag vill träffa, jag får dåligt samvete och jag antar att det är fler med mig som känner likadant... Men det är bara att planera.

Imorgon börjar en ny kurs, vilket betyder att jag måste köpa en ny kursbok. Roligare saker kan man lägga sina pengar på, men kanske inte "nyttigare" saker? Jaja, nu är hon Annika Östberg tillbaka i Sverige. Vet inte vad jag ska tycka egentligen. Misär är det väl bara. Hennes liv kan ju inte varit så roligt kanske... Jag läste en sjuk grej i Aftonbladet igår. En kvinna i Tyskland hade hoppat ner bland isbjörnarna på ett Zoo i Berlin. Det lär ju inte vara det bästa sättet att dö på om man är olycklig... självklart är det synd om personen som gjorde så, man kan ju inte tycka annat.

Pussokram

onsdag, april 08, 2009

Glad påsk

Ja, glad påsk på er! Äntligen lite ledighet. Det är någonting jag känner mig riktigt välförtjänt av. Hemtentan är inlämnad och nu kan jag inte göra så mycket mer åt den saken. För att vara ärlig så gick det inte särskilt bra. Temat för uppsatsen var väl inte så svårt i sig men att applicera olika tolkningar och teorier var desto svårare. Att få med allt från kursboken fattar ju vem som helst att det inte är möjligt, men att gallra ut det viktigaste och göra snygga formuleringar klara inte vem som helst. I alla fall inte utan att ha läst boken minst två gånger, vilket jag inte hade gjort. Tur att jag har Inriktningskvällen att skylla på. I alla fall lite...

Ikväll åker jag, mamma och Siri till Smögen. Det ska bli så underbart! Jag hoppas att det är soligt och skönt. Jag älskar att vandra omkring på klipporna och titta ut över havet. Det ska bli skönt att bara få vara och inte göra så mycket mer än träffa vänner och umgås med familjen, vilket är något jag inte hunnit med på sistone. Förra gången jag skrev lovade jag i princip att nästa inlägg skulle bli djupare och mer reflekterande. Det hade varit skönt om jag kunnat hålla det löftet, men efter att i två dagar ha försökt att skriva någonting djuplodande känns det som att huvudet är tomt på idéer. Äh, så illa är det väl inte! En liten reflektion/åsikt: Annika Östberg som suttit i amerikanskt fängelse i 28 år ska kanske flyttas till Sverige (!). Min fråga är varför det inte gjorts tidigare? Enligt DN hade Annika varit heroinmissbrukare vid tiden för morden som hon ansågs delaktig i. Nu när hon suttit i fängelse i 28 år borde det väl risken vara minimal att hon får ett återfall? Samtidigt har hon ju suttit inne väldigt länge och kanske inte tycker att det finns något annat i livet än droger. Jag tror på det första. Jag tror att människor kan förbättras, i alla fall de flesta. Med det sagt vill jag bara önska er en glad påsk!

måndag, april 06, 2009

Love is gone...



Love is gone - David Guetta

Nej, kärleken är inte slut. Men hur sjukt det än kan låta så är det "vår låt" - min och Patriks alltså. En av våra låtar. Det var i gymnasiet och vi hade kanske varit tillsammans i tre månader när Malin, min gymnasiekompis, sa att hon tänkte på oss när hon hörde den här låten. Jag kunde bara hålla med, det är vår låt. Den symboliserar kanske inte vårt förhållande helt och hållet, men det har ju minst sagt varit upp och ner. Just nu, även om Patrik är borta, så är det väldigt uppåt. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, särskilt inte nu när det är vår. Runtomkring är det samma sak; par som håller i handen och pussas och ler. Jag längtar efter min Patrik nu och hoppas på att resten av tiden ska gå snabbt. En annan sak jag är väldigt glad över är också att vi inte har något "öppet förhållande" som en del frågar om vi har. Nej, det har vi inte. Varför? Därför att jag inte tror på det. Jag tror inte att det skulle bli bättre av det, snarare tvärtom. Om man inte vet att man klarar sig utan varandra i 4 månader utan att träffa någon annan så är det väl ingen idé att tro att man ska vara med varandra livet ut. Just nu känns det i alla fall så. Som att vi ska vara tillsammans livet ut alltså. Självklart kan man ju inte veta säkert, men man kan ju inte göra annat än att hoppas och jobba på att det ska bli så.

Självklart är jag rädd. Ingen kan veta hur det kommer att bli när han kommer tillbaka. Tänk om känslorna har försvunnit eller om man faktiskt har träffat någon annan. Tur att vi litar på varandra i alla fall. Visst finns det perioder då man känner viss oro, det är då man verkligen måste visa att man tycker om varandra. Det har vi gjort tycker jag. Och det ska vi göra när det inträffar igen. För det kommer det att göra, det tvivlar jag inte en sekund på. Det skulle vara konstigt annars.

I fredags hade min käraste syster studentskiva. Den var verkligen lyckad och jag är stolt över mig själv som var toastmaster utan att ha förberett mig det minsta. Visst inträffade det en del misstag/pinsamheter (jag glömde bort en av tjejerna som hade festen...) men de gick ju att rätta till igen! Jättekul var det att så många av Siris vänner var där - och mina vänner också. Vårt bort var självklart det bästa, vilket också märktes under middagen som för övrigt var mycket trevlig. Maten var inte av någon hög kvalitet, men då uppfylldes ju å andra sidan studentskivekänslan ännu mer! Det godaste var nog efterrätten, en liten kopp med chokladmousse. Nu har jag klarat av årets studentskiva och det är verkligen något speciellt med studentskivor. För oss som redan tagit studenten räcker det absolut med en per år. Jag skulle verkligen inte orka en till denna vår. Det är ett som är säkert!

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera bloggen, det är något jag ska bli bättre på. Det är roligt att skriva men det känns ju också som att man vill skriva någonting speciellt och högkvalitativt. Vad nu det kan vara... Inte att jag känner mig jätteduktig som precis varit och tränat med Sara på Sats kanske. Men i alla fall. Mitt nästa inlägg ska vara mer djuplodande och det kommer inte att handla om Wanja Lundby-Wedin. Henne är jag fruktansvärt trött på. Visst, hon har klantat till det men jag orkar inte läsa och höra om henne i alla tidningar och övriga medier. Hon är ointressant. Visst, hon har absolut klantat till det men att skylla hela Socialdemokraternas fall på henne är väl ändå att ta i? Det var väl i så fall samma sak när Mona Sahlin på 90-talet gjorde sig skyldig till kontokortsskandalen?

Nej, nu blir det plugg i vårsolen!

Pussokram

onsdag, april 01, 2009

orkar inte

Efter att ha försökt göra samma inlägg två gånger så har jag beslutat mig för att jag inte orkar prova en tredje gång. För mig finns det just nu inget "tredje gången gillt". Jag ska sova. Det är så välbehövligt så att det skriker om det. Jag behöver sova! Jag behöver sova! Jag behöver träna också. Det ska jag göra imorgon, ska bli underbart! Jag behöver känna träningsvärk och svettningar. Det är någonting jag längtar efter. Kanske inte svettandet, men träningsvärken. Åh, så himmelskt! Imorgon kör jag ett gympass och då ska jag ta i som tusan. Det ska bli toppen!


Back in your head - Tegan and Sara

tisdag, mars 31, 2009

Nu är det dags!

Hjälp, idag är det dags för Inriktningskvällen! Tänk vad fort tiden går, det känns nästan som om det vore igår vi började planera inför kvällens event. Det har tagit lång tid att planera allt, inte minst vilka företag som skulle vara med. Det har varit eviga turer i telefon och eftermiddagar i Smedjan. Jag har drömt mardrömmar om att allt gick åt helvete, och ja, det gör ju inte saken bättre direkt. Det som är skönt är att det faktiskt inte går att göra så mycket mer nu. Det blir som det blir och jag tror att det kommer att bli grymt! Det viktigaste är ju i alla fall att företagens presentationer är bra. Allt annat runt omkring märks inte lika mycket. Vi har verkligen jobbat på att försöka förbättra ännu mer jämfört med i höstas. Vilket har varit väldigt svårt eftersom förra årets projektgrupp gjorde ett så fantastiskt jobb.

Min projektgrupp har också varit helt underbar. Även om vi bara är tjejer (inte så bara och inte även heller...) så har vi kunnat jobba jättebra tillsammans. Visst, en del svackor har det väl varit, men det är sådant man får komma över. Vissa perioder är ju stressiga och andra lite lugnare. Idag blir det en hel del jobb, men sen ikväll när det är över, GUD VAD SKÖNT DET SKA BLI! Då är det som det är och jag kan verkligen inte göra någonting för att förbättra/förändra det ytterligare. Näej, nu ska jag åka in till stan och köpa massa champagneglas till minglet och sen möta upp Hanna. Vi ska åka till Söder för att hämta mackor på Mullhönan. Haha, jag tror att vi kommer att hitta, har skrivit ut en vägbeskrivning för säkerhets skull!

Puss

fredag, mars 27, 2009

Nothing is gonna change my love for you

Jag har varit dålig på att uppdatera. Jag vet det. Men den här veckan är faktiskt en bra ursäkt som anledning. Nästa vecka blir antagligen en vecka med lika högt tempo, men det är ju inte bara av ondo. Jag har ju otroligt kul också. Vad skulle jag göra om jag inte hade tusen saker att pyssla med? Okej, jag skulle nog kunna sysselsätta mig med tusen andra saker då. Men, om jag inte kunde det så skulle livet vara otroligt tråkigt. Inriktningskvällen som är på tisdag är något som jag och min projektgrupp arbetat med i ca fem månader nu. Det känns pirrigt att det nu är dags. Jag drömde mardrömmar om det inatt, om att jag glömt bort att göra massa saker som vi skulle ha gjort och så vidare. Imorse när jag vaknade var jag alldeles stirrig. Nåja, jag hoppas att jag inte glömt bort någonting nu. Skulle det vara så så får det ju vara så.

Igår och idag har inneburit plugg. Plugg mot ett okänt mål i princip. Mycket skratt, förvirring och trötthet har det varit. Det enda jag vet är att vårt grupparbete ska vara klart på måndag och att det ska vara jäkligt bra. Idag har jag tillbringat hela dagen i Smedjan, vårt kära Smedjan. Och faktiskt - Jag älskar Smedjan. Efter pluggandet tog vi ett gemensamt beslut och gick till Vimmel vid Odenplan för att ta ett glas vin och prata lite. Det var länge sen jag gjorde det, det var jättetrevligt, även om det där glaset vin inte var speciellt gott.

Ikväll är det Let's Dancefinalen som gäller. Det roligaste är väl när de tidigare deltagarna är med och kör varsitt nummer. Svårt att komma fram till vem som faktiskt borde vinna. Jag tycker att Leilia förtjänar att vinna lika mycket som Magnus gör. Jag har inte följt denna säsong, men någon kväll har jag väl hamnat framför Let's Dance... Okej då, några gånger har jag nog tittat på programmet. Imorgon ska jag för första gånge skriva Högskoleprovet, vilket jag inte alls hunnit öva på. Jag går dit och skriver det bara för att ha det gjort. Nästa gång jag gör det ska jag faktiskt se till att plugga lite inför det, men den här gången har jag verkligen inte haft tid.

Imorgon kommer pappa hem från Val Thorens. Tyvärr har han lyckats med konsten att bryta ett revben. Jag förstår inte att han alltid ska lyckas med detta. Han skadar sig ofta när han är ute på äventyr... ja, typ skridskoåkning och skidåkning.



Nothing is gonna change my love for you

Puss

måndag, mars 23, 2009

Våren var visst inte här...

Det snöade igår. Fan, jag som trodde våren var här. När jag drog upp min rullgardin möttes jag av strålande solsken och ett sånt där "vårigt ljus" om ni förstår vad jag menar. Jag satte mig i matrummet för att plugga organisering innan jag skulle åka in till Studentpalatset för att plugga. Det var så vackert att se Mälaren ligga alldeles spegelblank och att se Mälarhöjden som badade i solkjus på andra sidan viken. Jag älskar känslan av vår och det kändes som att det skulle bli en riktigt fin dag.

Pluggandet på Studentpalatset ägnades åt vårt grupparbete, vilket verkligen behövdes. Det skulle lämnas in idag och igår kändes det verkligen som att vi inte skulle komma fram till någonting. Andrea hade verkligen gjort ett fantastiskt förarbete. Utan hennes grund hade vi fått det svårt. På eftermiddagen var det dags för spexplanering till Herrmiddagen som går av stapeln den 15 april. Sara hade en sjukt bra idé och det är den vi försöker bygga vidare på. Jag kan ju tyvärr inte berätta mer än att idé är fantastiskt kul. Men de som kommer på Herrmiddagen får ju faktiskt uppleva den. Så mitt tips är: gå på Herrmiddagen den 15 april!

När vi var klara med planeringen och skulle åka hem från Patriks lägenhet som vi disponerade, möttes vi av snö. Just det, SNÖ! Jag blev outgrundligt besviken. Jag trodde verkligen att våren var här för att stanna. Men självklart inte. Snart är vi inne i april och då blir det väl ännu värre - aprilväder har vi väl alla hört talas om?

Idag är det helt vitt ute. Jag blir nästan deprimerad. Jag hoppas att snön försvinner tills imorgon. Det vore den bästa presenten just nu. Ikväll ska jag bara plugga. Det behövs verkligen... Mary Jo Hatch's bok är absolut intressant, men om jag hade fått välja så hade jag såklart valt att förkovra mig i någon annan litteratur.

Nu ska jag prata lite mer med Patrik på Skype. Det är också välbehövligt!

Kramar

fredag, mars 20, 2009

Våren är här!

Jag tror det i alla fall... Även om det är lite kallt. Igår snöade det till och med. Jag hoppas att helgen blir solig och varm så att min tråkiga förkylning försvinner. Igår var en riktigt stressig dag, det gjorde inte saken bättre att jag dessutom var sjuk. Jag kunde inte ens jobba på kvällen, vilket jag under ett kort ögonblick hade hoppats på att jag kunde. Men när jag satt där i datasalen på Universitetet så kände jag att det bara inte gick - efter en fruktansvärd hostattack som aldrig ville lugna ner sig. Det gick så långt att mitt ansikte var helt fyllt av tårar. Fy, kände mig riktigt äcklig rent ut sagt. Jag tycker att det känns ofräscht när andra människor hostar så där brutalt, och nu var det min tur att vara den där ofräscha människan. Nä, usch, säger jag bara! Förhoppningsvis är jag frisk efter helgen och riktigt ordentligt utvilad för att köra järnet. 

De senaste veckorna har kännts sega och tunga. Det har varit fullt upp hela tiden och jag har inte varit nöjd med mina prestationer, antagligen har sjukan påverkat min förmåga att prestera. Jag är supertaggad inför nästa vecka, jag ska fan köra järnet på tisdag! Det ska jag och det VILL jag och det VÅGAR jag och det KAN jag! Det gör jag faktiskt. Jag behöver inte press från andra för att jobba på bra, jag behöver press från mig själv. Min egna press motiverar mig mest. Min vilja att lyckas med någonting får mig att ge järnet. Så nu är det bara att köra!

Trevlig helg!

onsdag, mars 18, 2009

Mindre än två veckor kvar...

...Till Inriktningskvällen den 31 mars! Jag läser termin 4 på civilekonomprogrammet och har varit aktiv i Föreningen Ekonomerna i lite drygt ett år. Sen i höstas är jag projektledare för eventet Inriktningskvällen. För de som ska göra sitt inriktningsval är Inriktningskvällen perfekt. 5 personer från 5 företag verksamma inom 5 olika branscher håller 5 presentationer med anknytning till respektive ämnesområde - som är detsamma som de inriktningar man kan välja. De företag som medverkar är:

Accenture (management)
Catella (finansiering)
PrimePR (marknadsföring)
Öhrlings PriceWaterHouseCoopers (redovisning)
Statistiska Centralbyrån (nationalekonomi)

Sen medverkar även Civilekonomerna - ett förbund för civilekonomer. De berättar lite övergripande om arbetsmarknaden för civilekonomer och presenterar sin senaste rapport!

Red ut dina frågetecken och bli taggad på karriär! Välkommen till Inriktningskvällen den 31 mars i Wallenbergssalen, Kräftriket hus 3, mellan 17.00 och 19.40. Vi bjuder på förtäring och mingel med tilltugg och dryck!

Anmäl dig gneom att skicka mail till: inriktningskvallen@fest.se

Besök hemsidan för mer info!

Arbetet med projektet har varit jätteroligt och utvecklande, men stundtals väldigt krävande och förvirrande. Jag tror att alla borde prova på att vara projektledare någon gång, det är verkligen spännande och utvecklande! Man upptäcker en hel del nya sidor hos sig själv.

Puss puss

söndag, mars 15, 2009

Your Way



One Way - The Levellers

Gud vad tiden går snabbt! Fyra dagar har gått sen jag skrev, men det har berott på mitt något hektiska schema. I fredags hade jag tenta, men blankade, min koncentration hade försvunnit efter att jag varit tvungen att agera logistikansvarig för vårt event Fest featuring. Allt ordnade sig i alla fall tack vare min käre "svåger" Niklas - en verkligen toppenkille. Om jag inte hade haft Patrik och en lillasyster som var tillsammans med honom så skulle han definitivt vara en kille att satsa på! Tur att jag har honom i familjen i alla fall. Det gör våra familjemiddagar så mycket roligare och det är härligt att han och Patrik funkar så bra ihop!

Fest featuring blev toppen, bortsett från en del petitesser, som vi anordnare inte kunnat göra något åt. I alla fall inte mer än vad vi gjorde. Vi arbetade gratis i två timmar med att marknadsföra Föreningen Ekonomerna och hjälpa vakterna på Grodan Sergel att öka insläppen. Det var många som skrivit upp sig på listan, 1500 personer närmare bestämt och trycket var därför enormt. Självklart är det kul att så många vill festa på en fest som jag är med och anordnar, men samtidigt är det tråkigt att det ska bli en sån kö. Det känns ju inte heller bra att man kan peka in gäster, men det underlättar ju faktiskt inflödet av gäster i lokalen så det var inget annat vi kunde göra. Andrea skötte sig exemplariskt som värdinna och Sara var toppen under kvällen. Ett stort tack ska också riktas till Behrang och Tomas som hjälpt oss att göra festen till vad den var. Haha, det känns som om jag gör ett taffligt försök till ett tacktal när jag vunnit en Grammis eller nåt...

Fredagen var i alla fall riktigt rolig. Jag och Sara hamnade till slut på Max, efter att ha spenderat någon timme på Village tillsammans med Cissi och Behrang. Maxbesöket var väl lite onödigt, men det var väldigt roligt - och onyttigt. Tur att jag inte åt upp allt jag köpte. Jag träffade två otrevliga killar (som jag tyckte var fantastiskt roliga) som hindrade mig från att äta upp det jag köpt. Kul att de hörde att jag var från Bromma, efter att först ha gissat på Lidingö. Nåja, de var ju inte bättre precis. De kom från Karlaplan. Är det bara jag som tycker att vääääldigt många unga bratskillar verkar bo på Karlaplan?

Vi tog en taxi hem till Patriks lägenhet och sov fram till 10, sen ringde Nockeby blommor och sa att jag skulle få en blombukett. Vem kunde det vara ifrån? Jag funderade ett par minuter och kom fram till att det faktiskt var min och Patriks månadsdag. Vi firade två år och fem månader. Titta vad fina de var!

Det var den absolut finaste bukett jag någonsin fått - och jag har fått riktigt fina blommor av Patrik förut. Han är den enda kille som gett mig blommor, om man bortser från krokusen i kruka som jag fick av min "pojkvän" när jag var 9 år och hade "alla hjärtans dagfest" hemma hos Diana. Det var tider det...

Igår gick jag på stan med mamma och shoppade lite. Det var välbehövligt och jag fick en trench coat och ett par byxor av min snälla mamma. Kvällen spenderades hemma i soffan med att titta på "Ensam mamma söker" säsong 1 på Tv 3 Play. Jag vet, jag är något efterbliven, men jag orkade verkligen inte titta på Melodifestivalen. Den känns så uttjatad. Jag vaknade av att mamma väckte mig och tog mig motvilligt till sängen.

Imorse när jag vaknade var jag ju inte direkt överpigg. Jag pratade lite med Patrik och fixade inför Inriktningskvällen som går av stapeln den 31 mars i Wallenbergssalen. Den är väl värd att besöka för de som ska göra sitt inriktningsval nu till hösten eller våren. Jag är riktigt taggad! Eftermiddagen spenderades med Sara, Erik P och David (Saras kompis) på biograf Sture. Vi såg förhandsvisningen av Kenny Starfighter. Den var riktigt rolig, fick verkligen en nostalgikänsla! Lite halvroligt var det ju också att Carla Abramhamsen, från min mellan- och högstadieklass hade en av huvudrollerna. Tänk hur det kan gå...

Mamma fyllde år i fredags så vi firade det ikväll med födelsedagsmiddag hemma hos oss. Det var jättetrevligt! Imorgon blir det plugg och jobb ända fram till 21. Jag kommer att vara död när jag kommer hem, men förhoppningsvis är det värt det.

Puss puss

onsdag, mars 11, 2009

Your Love

Pluggat hela dagen. Vad med finns att säga? Jo, sanningen är den att pluggandet kanske inte varit det mest effektiva. Men vad gör det när jag haft underbart roligt? Det enda som saknades var Saras närvaro. Därför får ni lyssna på denna låt. Den är helt och hållet tillägnad Sara. Den får mig att tänka på Sara. This is your song.



Your love - The Outfield

Ikväll ska jag prata med älsklingen lite. Det är tråkigt att det måste bli så sent bara, och tidigt för honom. Men vad ska man göra? Det går ju inte att flytta tidszonerna direkt. Nu ska jag fortsätta med mitt (in)effektiva pluggande som troligtvis blir mer produktivt nu när jag är ensam, men absolut inte lika roligt!

Puss puss

Poker Face

Jag älskar mitt liv.Den senaste veckan har varit väldigt fullspäckad, men jag har haft sjukt kul. Fredagen blev visserligen en lugn kväll, lördagen lika så, bortsett från pluggande med Andrea. Vi pluggade även i söndags, det var sjukt kul. Kanske blir det inte effektivt pluggande, men mycket roligare i alla fall. En skön promenad tog vi också - och planerade självklart lite inför fredag. På fredag smäller det. Fest featuring Grodan Sergel! Kul att så många vill komma. Det kommer att bli en sjukt kul kväll.

Igår jobbade jag, hade riktigt kul. Jag tyckte att det gick helt okej, i alla fall bättre än tidigare. Jag hoppas att folk från jobbet också kommer på fredag, men det verkar ju så i alla fall.



Poker Face - Lady Gaga

Den här låten är tillägnad Andrea - en sjukt bra vän som jag har sjukt roligt tillsammans med. Låten är hennes epitet. Sist jag var ute med jobbet spelades låten och det första någon sa var: "Men det här är ju Andreas låt!". Det säger allt tycker jag... Enjoy! (Ni har ju säkert hört den så mycket att ni vill spy, men jag tycker faktiskt att den är rätt bra.)

Men Patrik då!? Självklart tänker jag på honom också, vi pratar ju lite då och då via Skype. Funkar helt okej. Det positiva är väl att man inte behöver ha dåligt samvete när man inte hinner prata. Vilket jag annars kan få när han är hemma i Sverige. Nu beror det ju oftast på tidsskillnaden när vi inte hinner prata med varandra, men vi har ju rätt fullt upp också på varsitt håll. Jag tror att det här var den perfekta tiden för honom att åka iväg. Även ur mitt perspektiv. Nu ska jag försöka plugga lite. Vi ses på fredag!


Puss

lördag, mars 07, 2009

L'Amour Toujours



L'Amour Toujours - Gigi D'Agostino

Ekonomernas Dagar 2009 var en riktig succée. Och självklart var det lite extra roligt att få vara medarbetare under de två dagarna som mässarbetet pågick. Ekonomernas Dagar är en mässa för ekonomistudenter i huvudsak, men även för övriga studenter såsom t.ex. jurister, samhällsvetare, systemvetare osv. Projektgruppen för ED arbetade hårt med planeringen i ca ett halvår och resultatet blev riktigt lyckat. Besökarantalet ökade markant jämfört med förra året, trots att det var färre utställande företag och inspirationsföreläsningar denna gång. Jag var medarbetare i marknadsföringsgruppen under ledning av Stina och Therese. Mina TC:s (Team Coaches) var Sara och Samantha, de gjorde ett riktigt grymt jobb! Jag är verkligen imponerad av Stina och Thereses enorma arbete som de lagt ner på att locka besökare till mässan. De hade verkligen innovativa idéer och kreativiteten var fantastisk. Dessutom är de sjukt trevliga.

Marknadsföringsgruppen var också verkligen trevliga. Riktigt taggade. Jag hade sjukt kul tillsammans med killarna och tjejerna i gruppen. Det kändes tråkigt när ED var över, men Banketten på Ambassadeur samma kväll var en bra avslutning på det hela. Middagen var jättetrevlig och mitt bordssällskap likaså. Dansgolvet bjöd på riktigt röj och jag, Sara och ED-killarna från marknadsföringsgruppen hade riktigt kul. När L'Amour Toujours spelades nådde kvällen enligt mig sin topp. Det var då gymnasieminnena kom tillbaka och jag kände det som om det var Stavsnäs år 1 än en gång. Det var en härlig känsla, längtar nästan tillbaka. Kändes nästan lite vemodigt.

ED var verkligen ett roligt och spännande jobb och de människor jag träffade och lärde känna var verkligen grymma. Snart måste det bli reunion igen, det tycker i alla fall jag! På fredag är det dags för Fest featuring Grodan Sergel och det kan ju faktiskt ses som en minireunion.

Igår var jag verkligen utslagen efter torsdagens bravader. Jag hade gått upp vid halv sex på morgonen och inte kommit i säng förrän nästan ett dygn senare, så fredagen var en mycket sömnig dag. Jempan kom hem till mig efter sitt jobb på Ica Smelivs. Vi har inte hunnits ses så mycket på sistone, så det kändes skönt att catcha up lite. Vi tittade på film och som vanligt somnade jag. Jag vaknade upp med kläderna på imorse i soffan. Jag blev riktigt rädd. Hur mycket var klockan egentligen? Klockan var sju och pappa gick runt i morgonrocken. Det kändes halvdåligt, jag gick och la mig i min säng istället. Patrik skrev till mig på Skype, men vi hann inte prata. Eller rättare sagt, jag orkade inte prata. Det känns lite jobbigt, han har inte hört av sig mer idag och skulle på fest nu ikväll. Avståndet gör det inte lätt. Men en bra sak med det är ju att tiden går fortare ju mindre vi pratar. Fast om jag ska vara ärlig så skulle jag vilja prata med honom hela tiden.

Nästa vecka är en tentavecka, vilket betyder att jag kommer att gå in i min bubbla och inte hinna umgås med mina vänner. Som sagt är det Fest featruring och det kommer att bli en riktig succée. Grodan Sergel slår upp portarna för oss ekonomer och jag känner mig glad som fått äran att arrangera ännu en fest. Det är tredje festen som jag är med och arrangerar. Jag, Sara och Andrea har pratat lite om att utöka vår informella projektgrupp och några av killarna från ED var väldigt intresserade av att vara med och planera fester. Det känns jättekul! Jag tror att de kommer att komplettera oss perfekt.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Jag och Andrea har pluggat idag. Det var välbehövligt, men det känns som att vägen är lång att gå tills jag känner att allt sitter. Imorgon fortsätter pluggandet med Andrea och antagligen blir det också lite Irish Coffee :).

Puss

måndag, mars 02, 2009



All lovers hell - Kristoffer Åström

En vecka har gått och en dag. I alla fall nästan. Den här låten är en av de första låtarna Patrik skickade till mig, den är väldigt betydelsefull för mig av den anledningen. De flesta låtar jag har i mitt musikbibliotek kopplar jag samman med någon speciell person eller händelse. Det är känslorna i låtarna som får mig att minnas och att känna på ett speciellt sätt. Ni förstår säkert vad jag menar.

Igår fikade jag med konfgänget. Det var en härlig reunion. Man kan väl säga att det var järngänget som sågs, eller delar av det i alla fall. Nästa gång blir det öl och det ska inte dröja ett år till dess. Vi prellade om tre veckor, vilket blir perfekt eftersom tentorna är över då. Ska bli skönt! Ikväll ska jag börja plugga, jag har verkligen legat på latsidan. Även denna vecka blir hektisk, orkar knappt tänka på det. Men jag måste ju planera för att få det att gå ihop. Imorgon blir det promotion av Fest featuring Grodan Sergel den 13 mars. Kommer bli grymt. Själva festen alltså. Kanske även vårt framträdande i Aula Magna. Vem vet...

Puss

söndag, mars 01, 2009

Love is my drug



Love is my drug - John ME

Helgen går mot sitt slut. Det har varit en riktigt bra helg. Fredagen bjöd på trevliga äventyr. Morgonen innebar ett tandläkarbesök och jag hade tydligen helt perfekta tänder. Vilket hade varit hemskt annars eftersom jag de senaste fyra månaderna tampats med tandställning, ni vet en sån där "räls". För ca tre veckor försvann den, vilket var fantastiskt skönt! Föreläsningen var inställd, vilket nog kan bero på flera saker... Förra veckans föreläsningar med denne föreläsare var ju inte direkt en höjdare, vilket också åhörarna gjorde klart för sig.

Jag tog tillfället i akt och gick hem till Patriks lägenhet, perfekt att kunna disponera den när han är borta. Viktor var hemma, vi pratade inte så mycket. Han sov till sent och sen skulle han jobba. Jag behövde plugga, men blev inte så mycket av det. Sökte sommarjobb, det börjar ju dra ihop sig. Vad ska man göra i sommar egentligen? Jag är sugen på att vara på Smögen hela sommaren och bara jobba och sola och bada, eller kanske skippa jobbet helt. Jag vet inte. Det är svårt att bestämma sig. Det är ju bra att jobba och samla på sig erfarenhet, samtidigt vore det fruktansvärt skönt att bara slappa på klipporna på Smögen och göra utflykter med båten. Jag är minst sagt kluven.

Sara ringde framåt halv tre. Hon hade panik. Hittade inget att ha på sig - och tänkte nästan skippa kvällen. Jag undsatte henne och det tog inte lång tid innan vi hittade tio olika plagg som hon tog med sig till provrummet. Hon köpte fem av dem och de var sjukt snygga! Sen blev det bråttom hem till lägenheten. Jag lagade mat, Sara duschade och Nathalie höll oss sällskap. Hon är sjukt gullig, en jättefin tjej. Vi åt middag och drack rosé, kändes väldigt vårlikt. Sen blev det stressmakeup, men resultatet blev i alla fall mer än väl godkänt. ED-folket skulle ses på Anglais, vilket kanske inte var toppen en löningsfredag då de har 23-årsgräns. Vi gick till Sturehof istället. Det var trångt som fan, vilket passade mig perfekt. Det fanns gott om människor att studera. En av männen vid baren såg ut som en sån som brydde sig om sitt yttre, han var faktiskt snygg. Men besvikelsen kom när hans vän flyttade sig åt sidan och en kulmage uppdagade sig. Herregud, får man gå runt så!? Jag är visserligen väldigt ytlig - och kräsen. Det finns bara en man i mitt liv som jag tycker är helt perfekt och det är Patrik. Men självklart är det kul att kolla lite när man är ute...

Sen vidare till Layer Cake Lounge. Det blev en riktigt trevlig kväll som avslutades på Mc Donald's. Kvällens höjdpunkt var när jag och Elin rockade loss men antiklimax var när jag skallade henne i pannan. Inte top notch. Donkenavslutningen passade mig och Sara perfekt. Vi stötte på lite konstigt folk, såklart, det var ju fredagkväll och Stockholm är fullt av människor som ska bränna lönen. Men vi hade i alla fall riktigt kul. När vi kom hem till lägenheten lyssnade vi på musik och blev nostalgiska, sen sov vi som små barn till klockan tio dagen därpå. Det bästa av allt var att vi sen gick till gymmet, vilket vi planerat i en vecka. Men, vi kunde ju faktiskt ha struntat i det. Så vi var duktiga!

Eftermiddagen blev en långfika på Baresso med Henrik P (fast han egentligen har ett annat efternamn numera...) och Natta. Det var jättetrevligt och kändes välbehövligt. Jag har saknat stunderna med vännerna som man bortprioriterat eller bara inte haft tid att träffas. Nu ska det bli ändring på den saken! Under fikan hade jag mobilen på ljudlöst och när jag tog upp den för att kolla klockan såg jag att jag hade tre missade samtal från mamma och tre nya meddelanden på telefonsvararen. Gissa vad svaret blev när jag ringde upp henne för att fråga vad hon ville - "Jag undrade bara vad du gjorde. När kommer du hem?". OMG, jag trodde ju att det hade hänt nåt i stil med "pappa har brutit benet när han skulle skotta snö". Jag blir alltid sådär orolig, hon ringer och ringer och ringer. Varför inte bara skicka ett sms? Nåja, kvällen avslutades med familjemiddag och middagsgäster till mina föräldrar. Vi hade riktigt trevligt. Sen somnade jag på soffan framför "Rocksystrar" som gick på kanal 4.

Idag blir det plugg och konffika. Ska bli jättetrevligt, med det senare i alla fall.

Helgens höjdpunkt: Skypandet med Patrik igår.

Kärlek till folket

torsdag, februari 26, 2009

Destroy Everything You Touch




Det snöade...


Dag 4 går mot sitt slut. Det är bara 31 minuter kvar till midnatt. Jag sitter fortfarande vaken. Sov över hos Sara som sagt, vi låg uppe och pratade till jättesent. Fan, jag har saknat att ha såna där riktiga översovningskvällar hos tjejkompisar! Det är alltid så mysigt och avslappnat. Drömde världens konstigaste dröm. Den var verkligen helt sjukt konstig. Jag och Sara skulle cykla från Täby till mig i Bromma, men vi hade bara en cykel... nja, mer än så kan jag inte förklara. Så fort jag ska omsätta mina drömmar till ord så går det bara inte. Jag ser dem framför mig innanför ögonlocken när jag blundar. Men när jag ska berätta för någon så är allt som bortblåst. Man har en sån där känsla inom sig som drömmen förmedlar. Den här drömmen var otäck. Vaknade kallsvettig flera gånger under natten och det blev inte bättre av att Saras mördarmormorsklocka började ringa mitt i alltihopa imorse. Det roligaste är ju att människan inte vaknar av klockan, vilket är helt ofattbart! Den ringer så sjukt högt och starkt - och den slutar ju inte förrän man stänger av den. Jag var så trött, så jag bestämde mig för att bortse från det hemska ljudet och somnade om. Om ni visste hur den där jävla klockan låter så skulle ni förstå hur trött jag var. I normala fall skulle det vara fullkomligt omöjligt att sova till det där oljudet.



Destroy Everything You Touch - Ladytron
(min favoritlåt just nu)

Fullspäckad dag. Slutade med jobb och mitt sista samtal var det roligaste ever. Jag är sjukt stolt över den vänding jag lyckades göra. Från att jag är knäpp som ringer så sent tills att personen ifråga ber mig om ursäkt. Fantastiskt! Jag ska bli snällare mot folk som ringer till mig. Härom veckan gjorde jag min första beställning av en telefonförsäljare (ord förknippat med fula grejer... ogillar ordet starkt!) och köpte 6 nummer Elle för 149 kr och en mascara på köpet. Den har inte kommit än, men jag väntar förväntansfullt! Tyckte att det var lite kul... jag är antagligen ensam om att finna nöje i att köpa saker av en telefonförsäljare. Men sån är jag! Jag börjar bli snäll!

Imorgon ED-fest på Layer Cake Lounge. Jag hoppas att det blir galet trevligt. Jag är väldigt trött, så krävs mycket för att få mig på humör. Så om jag har trevligt imorgon och inte vill gå hem tidigt så har ED-festen gjort ett riktigt bra jobb!

Puss puss